Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Lustigt uttryck förresten. Upp som en sol begriper jag faktiskt, men ner som en pannkaka? Varför? Syftar det på att man vänder pannkakan i luften och sen landar den igen ... på golvet, eller i en oformlig hög på spisen? Sällan landar de väl platt, eller? 😶 Jaja, jag får väl fundera vidare på det en annan dag.

I morse vaknade jag med en hyfsad känsla i kroppen, och blev glad när jag tittade ut och såg att det var mulet. Just vad jag behövde! Gick ut och kollade läget, det svalt och skönt, ca 18 grader och några droppar regn i luften. Jag beslöt då att köra till jobbet och säga hejdå till de som tyvärr slutar nu i sommar, och kände mig rätt kry även när jag kom dit.

Efter en kvarts småprat började jag dock känna mig yr och fick en svaghetskänsla i kroppen. Gick in och pratade med de jag främst sökte och fick då sätta mig ner för ryggen började då också göra jätteont. Avslutade pratandet ganska snabbt och gick för att säga hej till en kollega jag inte träffat på länge, när jag pratade med henne fick jag luta mig mot väggen för att stå upp och kände att jag hade väldigt svårt att hänga med i samtalet. Jag hade gärna pratat mer, men det gick inte.

På väg hem svängde jag inom affären för att köpa något att äta då jag kände att matlagning var uteslutet, då fick jag ha kundvagnen som hjälp trots att jag bara handlade några grejer. Pausade i bilen, åt lite, körde hem och däckade i sängen idag igen 😒.

Nu sitter jag här och känner att jag verkligen behöver förbereda inför kommande minisemester men det går absolut inte. Frustrerande! Och nu vill jag inte mer, två nästan helt sängliggande dagar är minst en för mycket.

Imorron kväll får vi gäster, som tur är ska det serveras mat som maken kan göra själv 😊 och jag är tämligen säker på att de som kommer inte bryr sig om att här inte är nystädat. Så min uppgift kan vara att klockan halv sju vara hyfsat anständigt klädd och uppe ur sängen 😁. Det tror jag att jag ska fixa.

På tal om minisemester ... Maken går på sin semester imorgon. Själv har jag ju aldrig ledigt från min huvudsakliga sysselsättning men jag ska verkligen försöka få in lite semesterkänsla ändå för att verkligen kunna koppla av optimalt. Det lär bli svårt, men om jag säger högt till mig själv varje morgon "Jennie, du har semester, njut av den!" så kanske det hjälper? Eller så tror familjen att det slått slint helt, det kan gå åt vilket håll som helst.