Igår var det alltså skolavslutningsdag och p g a avvikelser från sonens normala morgonrutin och -tid så hade jag satt min telefon på ringning för att kunna stötta upp. Men, inte hade jag satt den på kl 5 inte... men det var då jag vaknade, och passade på att sätta luren på laddning. Vända mig om och koppla sladden i eluttaget orkade jag inte så powerbanken som låg i min handväska bredvid mig fick tjänstgöra.
Jag somnade i alla fall om igen och vaknade sen lagom för att hinna knäppa av ett foto på finklädde sonen.
Under tiden jag i smyg höll koll på att sonens kompis kom förbi och plockade upp honom i tid fick jag ett infall att göra tunnbrödskorgar för första gången. När klockan blev 8 hade jag hunnit testa tre olika storlekar och formar. Det där kan bli bra med nån god röra i, den största som serverad förrätt t ex. Men, hur sjutton äter man det??
Planen för dagen var att julpynta. Och då gardinerna sonen hade i sitt rum egentligen tillhör vardagsrummets julgardiner så behövdes nya i hans rum. Här klockan 9 hade jag, trots att jag är kort i rocken och har feta besvär med att stå på en pall eller trappstege, lyckats fixa det! Kan fälv!
Dessutom fick gardinerna godkänt av rumsinnehavaren senare. Vilken tur!
Gardinerna i vardagsrummet får dock maken fixa!
Gardinbyten är jobbiga grejer, så när den saken var avklarad var det dags för vila. Jag tänkte ligga där och ta igen mig tills sonen kom hem från sin avslutning. Men så ringde han och sa att han skulle följa med en kompis hem efteråt.
Jag beslöt då att stanna kvar i sängen ett tag till då jag ändå hittat en ställning som kändes bra för ryggen. Datorn var redan på plats så jag gick igenom mina julspellistor på Spotify.
Efter några timmars vila kände jag att jag inte kunde skjuta upp dagens göromål längre och strax efter kl 12 var granen klädd. Det var inte så jobbigt egentligen för ljusen sitter liksom fast i granen som maken ställt in kvällen före så det var bara övrigt pynt kvar. Men, min kropp är ju inte riktigt som den ska så jag fick fixa lite en kvart, vila en stund, fixa tio minuter till, vila igen o s v. Men till slut så. Jag hittade dock inte rätt kulor, jag hitta bara alla andra färger (röda, blå, lila, bruna), så i stället för vita och silvriga runda sådana är nu granen klädd i silverfärgade stjärnor och några fåglar. Men det blev bra det med!
Efter att ha ställt nån pyntgrej här och nån där och lagt undan det som ska hängas upp på väggen men som jag inte orkade fixa just då stängde jag igen julkartongerna för i år. Vi skulle verkligen behöva sortera i dem, och varje år säger vi "Nästa år ska vi....". Så även i år, det har blivit en viktig tradition tydligen.
Äta bör man, annars dör man. Som tur är hade jag en färdig lasagne i frysen. Den åts halvliggandes framför TVn.
Och så var jag tillbaka här igen, helt slut i både kropp och knopp. Sonen var fortfarande hos kompisen så huset var aldeles tyst...
... förrutom mina sporadiska snarkningar när jag somnat halvsittandes.
När jag vaknade igen var väl sonen hemma? Nope, fortfarande inte.. Jag beundrade min fina gran som jag ser en del av från min sängplats och somnade sedan igen.
Ungefär halv sju dök den förlorade sonen upp igen 😍 . Vi pratade en lite stund innan jag faktiskt för första gången såg början av Sleepless in Seattle.
C poo phan, she's up! Här håller jag på att dränka ett gäng tomteskallar med hallonknäcksmak i sprit. Det ska sedan utgöra basen i en julig likör. Spännande va?
Det är minsann inte varje dag man spelar spel mot både Jultomten och Rudolf!!
Strax före tio tog jag mig ett litet kvällsmål, därefter beslöt jag att för första gången på länge ta hjälp av medicin för att försöka få ordentlig nattsömn. Så detta blev sista fotot. Medicinen fungerade, en halvtimme senare sussade jag sött (?) och vaknade inte förrän 9 h senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar