Visst är det måndag idag?

 Jag vet att ni kommer att säga nej, men jag kommer inte att tro er. Det MÅSTE vara måndag.

Jag vaknade väldigt seg och väldigt värkig men kände att jag behövde komma iväg lite. Jag beslöt att köra in till stan för att få tag på några Pokemons, och kom hela vägen in ... Då kände jag att påfyllning av mediciner behövdes men märkte att jag glömt dem hemma. Ett tag övervägde jag att skita i dem och liksom försöka stå ut men förstod rätt snart att det inte vore rätt val, så jag vände hemåt igen. Kom halvvägs ... när det plingade till och jag upplystes om att bränslenivån var låg. Jag tillhör de som inte känner mig trygg med den där marginalen jag förnuftigt vet finns, så jag vände återigen mot stan för att tanka.

Rörelsen ur bilen för att tanka triggade en muskelkramp i ryggen och utan Paraflex var det inte nådigt. Under tiden jag väntade på att ryggen skulle lugna sig märkte jag att insektsbettet på handen fått sällskap av ytterligare ett kliande sådant på benet. Till slut kunde jag i alla fall köra hem för att hämta medicinerna .... och då räckte det att en liten stund vara nära sonen som klippt gräset för att jag skulle reagera på det med. Stack iväg ... stannade efter en stund för att ta Betapred och upptäckte att jag inte fått med mig min lilla burk med vatten att lösa upp dem i. Jag fick använda korken till en läskflaska och lösa upp ett par i taget i Pepsi Max 😏. 

Efter lite Pokemonjakt, utan att lämna bilen, blev jag väldigt trött igen och tog en vilostund i bilen. När jag var pigg nog tog jag mig hem, och 5 minuter senare hittade jag den där lilla burken med vatten som jag behövt en timme tidigare 😮.

Förrutom att jag faktiskt åt middag på terassen med familjen har större delen av eftermiddagen och kvällen spenderats i sängen. Nyss trotsade jag den helt slutkörda kroppen och gick upp för att dra en bra vits för sonen, trampar i en klick tandkräm som han spillt, tror att jag får bort det men motsatsen avslöjas sen av en vit-, blå- och rödrandig fläck på de nytvättade sängkläderna ... Det skulle inte förvåna om pricken över i blir att sonen för första gången sen skolan startade igen för 2 veckor sedan får svårt att komma i säng. 

Varför är jag så slut just nu? Tja dels så sitter nog sviterna från kickoffen förra helgen i, och dels var vi ute en sväng igår för att fira sonen som fyllde 18 år! (Ja jag vet, det är helt sjukt). Det blev mat och lite vin på en restaurang han själv valt och som överraskning hade jag ordnat så två av våra kompisar som han gillar mycket och som inte kan komma på hans kalas gjorde oss sällskap, det var nog lite anspänning i det. Sen ovanpå det ljudintryck jag har låg toleransnivå för, det var rätt rörigt och det blev flera fel med våra beställningar. Tanken var att jag efter att sonen landat hemma igen skulle sticka in en runda till stan igen för att kolla in karaoken men innan det var dags för det däckade jag ... Passande nog var det tilltänkta sällskapet också trötta och kom inte heller dit 😆.

Lite foton på 18(!!!)-åringen då. Först vid presentöppningen en minut efter midnatt:

Och från kvällen:

Intresset för Star Wars har några år på nacken 😊.