Jag får ibland frågan om varför jag går "så långt", varför jag inte går kortare sträckor men oftare. Jag tänkte försöka förklara varför. I huvudsak har det tre orsaker.
1: Jag har provat, experimenterat, jämfört kroppens reaktioner på de olika varianterna. Och kroppen svarar inte bättre på en halvtimmes runda än en timmes, jag klarar mig inte bättre från smärtpåslag, det gör ingen skillnad vad gäller symtom som domningar t ex, det påverkar mig inte bättre kognitivt och jag undviker inte pulshöjningar o s v.
2: En promenad kräver förberedelser och en del efterarbete. Och sådant som påklädning, säkerställade av att ha ätit i lagom tid innan, se till så jag har det med mig som jag behöver (akutmediciner t ex) o s v är saker som kräver mycket mer av mig än den utan ME eller andra sjukdomar med liknande problematik nog någonsin kan förstå. Att då behöva göra det t ex dubbelt så många gånger i stället tar energi som så väl behövs till annat. Jag vill dessutom variera platsen för mina rundor då det är viktigt för motivationen och ökar känslan av avkoppling, och att ta mig till stället jag utgår från tar ju också kraft. Det är bl a detta med allt runtomkring som gör att jag inte varit på badhuset på rätt många år. Jag skulle antagligen en bra dag kunna simma litegrann vilket kroppen nog tyckt om ifall det bara varit att plumsa i, men dagens energipott vore antagligen slut innan jag ens nått bassängen.
3: Jag kan ofta bara göra en "riktig" sak om dagen, om ens det, så att promenera varje dag i stället för varannan eller var tredje skulle innebära att det i stället saknas förmåga till att andra dagar göra andra saker som är viktiga eller rentav nödvändiga. Saker som också kan påverka mitt mående, saker som har med sonen att göra, saker som har med hemmet att göra o s v. Att ta en promenad varje dag, om än mycket kortare än de jag tar nu, skulle i stället kunna leda till att jag aldrig själv fixar att laga "riktig" middag (vilket jag nu gör i alla fall en gång de flesta veckor), aldrig kan bidra till matinköp och liknande (som jag nu kan i varierande omfattning om än sällan någon storhandel), aldrig kan delta i möten m m gällande sonen (vilket jag ofta får lämna till maken nu med men ibland kan jag vara med) o s v.
Denna veckan har jag tagit två promenader på drygt 4 resp. drygt 5 km. Ganska exakt en timme resp. en timme och en kvart med fyra dagars mellanrum. Även om jag helst vill få till det varannan dag så är jag väldigt nöjd med detta.
Vissa aspekter av min ME skulle gynnas av om jag struntade i promenaderna helt och gjorde så lite som bara möjligt ö h t, träffade folk så lite som möjligt, avstod från allt som innebär läsande, lyssnande, skrivande o s v. Det skulle bl a sannolikt ge mindre smärtor och minska den kognitiva nedsättningen. Men vad har jag för nytta av en något bättre kognitiv förmåga om jag ändå inte ska göra nåt med den? Andra saker skulle i gengäld förvärras ytterligare, att ME kan skapa extra muskelsvaghet är t ex väldigt tydligt hos mig och muskelsvaghet i kombination med instabila överrörliga leder är ingen höjdare om man är smått förtjust i att kunna gå över huvud taget. Och för att jobba mot muskelsvagheten måste musklerna aktiveras och belastas, men inte så mycket att det skapar långvarig eller permanent försämring. Den balansen är inte lätt, men den enda som kan hitta den är jag. Jag kan inte utgå från vad andra kan och hur andra gör, inte ens andra med samma sjukdomar. Det finns inget facit, bara vissa gemensamma nämnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar