Jag tror aldrig det har hänt förr.

Aldrig någonsin. Och att det skulle ske idag var verkligen inte väntat utan en angenäm överraskning. Det ligger nämligen till såhär att jag och sonen lyssnar på radio båda två, på samma program, på samma gång. Och han gör det dessutom helt frivilligt. Det är tydligen rätt coolt att höra sin morfar i radio, och ikväll får han chansen i hela 3,5 h då min pappa och min kusin håller i Radio KDs långa julspecial i närradion. Mer än 2 h av programmet har i skrivande stund gått och sonen har inte tröttnat än. Han gör förvisso annat under tiden, men ändå 😀. Det gör ju jag med, nåt annat under tiden alltså. Jag skriver ju här!

I övrigt har jag idag bl a haft den konstiga känslan att jag önskat att jag vore mindre empatisk och mer skadeglad. Visst låter det tokigt? Men jag tror att jag mått bättre av att vara just skadeglad i ett visst sammanhang då jag faktiskt har god anledning till det, och det hade varit riktigt befriande att ösa ur mig en massa skit, "lika gott åt dig" och snack om karma. Men det ligger tydligen inte för mig ... Jag ska tydligen fortsätta vara den vuxna, mogna typen, tro't eller ej, när jag egentligen inombords känner mig mer såhär:

I lördags tjuvstartade vi julfirandet här. Den stora årliga julfesten blir av pandemiskäl inte av denna jul, men vi hade en liten annan utvald skara här i lördags på lite advents/Lucia/jul-mys med corona-anpassningar. Kvällen till ära hade maken sin allra finaste slips på sig och matchade t o m min huvudbonad. 

Planen för själva julafton innefattar dels ett säkerställande av att svärmor får lite god hemlagad julmat i sig och slipper spendera hela julen i sin ensamhet, och dels ett snabbt annorlunda firande utomhus hos mina föräldrar. Det är bara att hålla tummarna för att alla förblir friska och kan fullfölja planerna. Nedräkningen har börjat.

På tal om mogenhet ... Om jag växt ifrån det där med fotofilter?
Svar: