Kristendomen kom till Indien ca år 54 e.Kr genom att portugiser bildade ett större kristet samhälle i Goa på landets västkust, och ca en fjärdedel av Goas nuvarande befolkning är kristna. Av dessa är många katoliker vilket även avspeglas i julfirandet. Som i många andra länder brukar de yngre (men även de lite äldre) gå ut i grannskapet, knacka dörr och sjunga julvisor. Här är också julgranar en viktig del av julfirandet, eller snarare julträd då många helt enkelt tar in det träd som de hittar, vilket ofta kan vara ett mango- eller bananträd. En stark tradition i Goa är den att hänga upp stora, stjärnformade lyktor av färgat papper på julafton. Ännu längre söderut längs kusten finns staten Kerala Were där drygt 20% är kristna, de flesta katoliker, och där fastar de mest traditionella från 1 december till midnattsmässan på julafton.
I nordvästra Indien ligger en än större tonvikt vid julvisorna – varje natt, i en hel vecka, går många i befolkningen ut och sjunger julvisor för grannskapet. Till skillnad från Goa, vars julvisor är starkt influerade av väst, brukar man i de nordvästra delarna av Indien sjunga sina egna julvisor.
Indiska julbord är starkt influerade av den västerländska julmaten men även olika rätter med kyckling, lamm och curry i olika former är vanligt i de allra flesta delarna av landet. Något som är populärt att äta som efterrätt är Bebinca, som är en slags pudding i sju lager. Rätten har portugisiskt ursprung.
Vi fick vår son i Kolkata (Calcutta) i nordöstra Indien. Det är Indiens tredje största storstadsområde och vi bodde på ett hotell med många internationella gäster. Det första som mötte vårt synfält när vi kom in där var den största och pråligaste julgran jag någonsinn sett och i en lokal i anslutning till hotellrestaurangen pågick en julfest. Marknader och köpcentrum var också pyntade med girlanger och ljusslingor och gatorna i de mer ekonomiskt stabila områdena var rikligt utsmyckade. Vi fick veta att även många indier som inte är kristna har tagit till sig delar av det julfirande som vi är bekanta med och filosofin hos en del är att det är synd att missa en anledning till fest oavsett ursprung. Detta är såklart bara en begränsad del av landets befolkning förunnat då fattigdomen är utbredd och en minoritet har tillgång till en majoritet av tillgångarna.
Foto från Kolkata i juletid. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar