... blir han religiös. Och när Jennie blir gammal blir hon ... rosa?
Alltså jag chockade både mig själv och säkert halva bekantskapskretsen när jag för ett tag sedan, i våras tror jag, valde rosa som accentfärg i sovrummet. Inte bebisrosa liksom utan dimrosa kan man säga. Nyligen slog smittan till igen. Höstuppfräschning av hemmet har stått på agendan i helgen och i vardagsrummet består numera en stor del av "piffet" av dimrosa/blekrosa ihop med bl a vinrött. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vad som hände.
Ja jag kände att fotobevis behövdes för att ni skulle tro mig.
I TV-rummet är det däremot höstigt orange som livar upp lite, i gott sällskap av buketten maken kom hem med igår.
I resten av hemmet lär jag inte göra något "piff" alls förrän det är dags för adventsfixande om 8 veckor. Som den ljuslykte-, ljusfat- och ljusslingefanatiker jag är så höll jag mycket mer på med sånt förr. Den tid andra lägger på husligheter som bakning och sånt lade jag på att byta färger på textilier, fixa med blom- och ljusarrangemang och annat ... tja, jag har inget bättre ord än piff. Men nu för tiden saknas både mycket av orken för det och nästan all kreativitet och fantasi. Det kan låta som en bagatell men det är en av de lite deppande påminnelserna om att jag inte är som förr. På gott och ont skulle nog en del tillägga 😉 och visst kan det nog ligga lite i det.
I övrigt har jag ätit kanelbulle dagen efter kanelbullens dag, gjort det troligen godaste vitlöksbröd som finns, förbarmat mig över lite vitt vin som riskerade att bli för gammalt (ibland får man bara offra sig) och köpt nya strumpor som sonen med samma storlek förhoppningsvis låter bli till skillnad från de andra. Ibland är mitt liv nästan olagligt spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar