Man kan köpa allt för pengar.

Ja så påstås det ibland. Jag vill väl säga att Nej det kan man inte, men det mesta i alla fall. En del saker för mycket pengar, en del för lite mindre ... Bland annat kan man för dryga hundringen få ett örngott med texten "Ingen kuk är lika hård som livet" tryckt på. Och man kan på Wish för cirka femtiolappen köpa snacks-skålar med hack för att ställa mobiltelefonen i, det känns väldigt användbart. Partykungen säljer för övrigt en snopplinjal för 29 spänn. Har man lite mer gott om stålar kan man köpa en ö på västkusten för 20 miljoner, eller en designerklänning med 6000 pärlor runt livet för bara dryga millen.


Och livet ja, det var det jag ville komma till ... Livet är en dans på rosor. Ibland på bladen och ibland på taggarna. Och jag har en lite taggig tid bakom mig. t ex:
Torsdag. Möte på sonens skola. En trappa upp, och ner, utan tillgång till hissen. Mindre än halvvägs upp, och ner, började ryggen krampa för varje steg och när jag väl var uppe, och nere, var hela kroppen darrig som om den just genomfört ett medeldistanslopp minst. Resten av dagen var jag mer eller mindre däckad och lagom vid sängdags kom huvudvärken från helvetet.
Fredag. Hemsk huvudvärk hela dagen, bara minimalt lindrad av mediciner, och sängliggandes ca 23½ h av 24.
Lördag. Pokemon Community Day och jag avverkade ca 6 km och 9000 steg under de tre timmarna. Andra halvan var väldigt smärtsam. Efter hemkomst däckade jag i sängen och så såg resten av dagen ut. På kvällen muskelkramper i ryggslutet som jag till slut ändå lyckades få såpass hyfs på att jag kunde somna på riktigt.
Söndag. Ännu en dag i sängen, men framåt kvällen tog behovet av att lämna hemmets fyra väggar över. Strax innan stängning hasade jag mig så runt en stund på Maxi med flottigt hår och slafsiga kläder, stödd på en kundvagn.
Måndag. Kroppen går ut hårt med den kraftigaste gallkrampen på mycket länge. "Åh nej, inte en skitdag till" tänkte jag ...

... och det blev det inte heller! Medicinerna bet rätt bra på krampen och efteråt mådde kroppen nästan oförskämt bra. Med mina mått mätt alltså. Och det höll i sig, så idag har jag faktiskt uträttat lite saker.
- Jag har lagat mat med indisk inspiration och skapat en video om det. Jajamen.
- Jag har tvättat det där håret som hunnit bli så flottigt att man kunnat spegla sig i det.
- Jag har för första gången på minst 1½ år besökt min före detta arbetsplats. Och det kändes helt okej, nu när jag landat i min jobblösa tillvaro var det mest trevligt liksom. Dessutom var all personal på plats just då utom en vikarie bekanta, samt några av föräldrarna. Jo, jag saknar fortfarande att kunna jobba. Och denna arbetsplats var under större delen av min tid där den bäst fungerande av de jag haft. Men jag kände inte det där jobbiga stinget i själen liksom ...
- Jag har bevittnat korp-bowling, utan att mitt eget lag ö h t var med i leken denna veckan. Ja man får ju spana in konkurrensen.
- Och jag har under euforin av att må helt okej tackat ja till Halloweenfest nr 2 för i år. Den första, inplanerad sedan länge. äger rum nästa helg och nu har vi även aviserat vårt deltagande i en andra två veckor senare. Jag orkar inte lägga ner lika mycket tanke, tid och jobb på outfiten till nr 2 men jag har bestämt mig för ungefär vad det blir.

Jag nämnde i förbifarten en matlagningsvideo, för den som har 5 minuter att slå ihjäl. Här kommer den, gjord med ett filmskaparprogram jag aldrig använt för. Och ja, nån gång ska jag lära mig att filma åt rätt håll så jag slipper de svarta fälten på sidorna. Nån gång.