Ibland orkar jag inte tycka något...

... om saker jag skulle vilja tycka något, och ännu mindre skriva om vad jag tycker om de där sakerna jag skulle vilja tycka något om men inte orkar tycka något om. Glasklart, visst?

Sen ibland så känner jag för att tycka något men vet inte om vad. Jag vet inte riktigt vad den åkomman kan heta eller kategoriseras som, men den känns ganska onödig. Det tycker jag. Men av rädsla att spricka eller nå't så ska jag ändå tycka. Litegrann. Om några av de vanligaste ämnena i mitt facebookflöde just ju. Facebook Top 5, if you will.

1. Svenska poliser sköts en ung man med Downs syndrom och autism till döds i en potentiellt hotfull situation med verklighetstroget leksaksvapen inblandat.
Jag, till skillnad från de flesta andra verkar det som, kan i alla fall i nuläget inte döma någon inblandad. Det är vad utredningen än visar en oerhört tragisk händelse, för poliserna och givetvis för den unge mannen och hans anhöriga. Fruktansvärt, en ung mans död är tragisk i sig och att han dessutom bragts om livet av de som finns för att skydda oss och samhället när han antagligen hade kraftigt nedsatt förmåga att själv förstå situationen ger det ytterligare en tyngd. Givetvis ska detta utredas noga, och har poliserna agerat utanför sina ramar och befogenheter ska det bli konsekvenser därefter. Men många verkar som sagt redan veta att de gjort det och ska dömas hårt.

Ett argument som förs fram är "de borde ha sett att han har Downs Syndrom". Det är möjligt. Men, DS utesluter inte att man kan skada eller döda genom att avfyra det vapen man har i sin hand. "Han kunde bara säga mamma" är ett annat argument. Ett faktum som inte måste ha framgått av situationen, det får också utredningen visa, men inte heller det gör att farliga skott inte kan avlossas från hans hand. Och nedsatt verbal förmåga försvårar ju kommunikationen i pressade situationer och kan ha bidragit till att det upplevdes som en verklig hotfull situation. "De kunde ha skjutit i benet t ex i stället för att döda i första hand". Det är mycket möjligt att de kunde, medvetna om att det inte behöver hindra någon från att avfyra sitt vapen (men gör det troligen betydligt svårare att sikta). Det är ytterligare en sak utredningen förhoppningsvis visar i så fall. Men svensk polis har skarpa regler om att ta till sina tjänstevapen som en sista möjliga utväg, ska de ö h t skjuta ska det vara en situation som upplevs såpass allvarlig att det är väldigt viktigt att stoppa personen från att allvarligt skada någon och då kan ett skott i benet-stadiet vara överspelat. De ska inte skjuta skadegörande men odödligt "för säkerhets skull". Jag anar att en del tror lite för mycket att det är som i amerikanska polisserier ...
Alltså, jag säger INTE att poliserna inte gjort fel. Helt klart har något gått väldigt väldigt snett när denne unge man bragdes om livet. Men exakt vad och varför det fick den tragiska utgången är alla svenssontyckare fel personer att avgöra i detta läget, faktiskt. Det är naturligt för den unge mannens anhöriga att ha en syndabock, i detta fallet flera, och att vara arga och döma dem. Vi andra ska vara mer försiktiga med det. I alla fall tills händelsen utretts ordentligt.


2. Vädret. Denna eviga följetång.
Vi har ju en extrem sommar vädermässigt så att det pratas och skrivs mycket om det är ju inget konstigt. Noterbart är att även många av de som vanligtvis är frikostiga med "man borde skämmas som klagar på värmen, njut för fan"-kommentarer om någon yppar att värmen faktiskt är jobbig för dem själva har börjat beklaga sig nu. Inte ur perspektivet om vad värmen gör för naturen och djuren utan ur perspektivet att de börjar må dåligt. Då kanske de till slut kan få en förståelse för att när man mår som de gör nu även när det bara varit varmt ett kort tag också uttrycker sig negativt? Jag har inga större förhoppningar, för människor anser ofta att just deras gräns är den rätta och bör gälla för alla, men de får gärna förvåna mig positivt.

Sen har vi aspekten av att många som njuter av värmen, fortfarande, upplever att de å sin sida inte "får" tycka att det är härligt och skönt för deras del för då saknar de empati för alla stackars djur och bönder, och för alla drabbade av skogsbränder o s v. Men det är ju också fånigt. Visst inser väl de flesta att det utgör stora problem och känner med de som drabbats på olika sätt, det förändras ju dock inte av att de njuter och har det skönt. Inte blir det mer friska betesmarker och inte slocknar bränderna för att de som njuter slutar njuta?
På samma sätt förändras ju inte vädret över att man gnäller. Beklaga sig då och då måste man få, det gör man ju över allt möjligt i livet. Och mår man dåligt så är det helt okej att prata och skriva om det, lika mycket om det är vädret som påverkar som om det är annat. Och lite mycket om det är p g a värme som om det är p g a kylan på vintern eller regnet o s v (vilket dock verkar mycket mer accepterat). Men vi kan ju inte ändra det, vi kan bara påverka hur vi hanterar det. Att totalt hänga upp sig på det och bara gnälla om samma sak om och om igen gynnar ingen, inte en själv heller. Lite mer fokus på det vi faktiskt KAN påverka är önskvärt på många håll, även när det gäller detta ämne.

Själv tillhör jag de vars hälsa påverkas starkt negativt av värme och mycket sol. Alla andra väder går fint, så nej "och sen klagar du på kylan och på vintern klagar du på snön" o s v går definitivt inte att applicera på mig. Och ja jag beklagar mig över det faktumet lite då och då. Men jag försöker verkligen att inte fastna i det utan försöker fokusera på att jag är tacksam för att den negativa grejen att jag inte kan jobba har den positiva effekten att jag lättare kan söka skugga och svalka och på att göra det bästa av ett väder jag faktiskt inte kan ändra på.


3. Eldningsförbudet.
Det som förvånar mig mest gällande diskussioner ang detta, främst i kommentarstrådar på Expressens och Aftonbladets facebooksidor, är inte att många tycker det är störigt att på de flesta ställen nu inte få grilla, ens på godkända grillplatser och egen tomt, i synnerhet inte när det gäller campinglivet som ju ofta är primitivt och matlagning på grill och stormkök t ex fyller en praktisk funktion då många saknar spis och ugn och inte bara är en principsak. Det är inte heller det faktum att många försöker hitta anledningar till att just DE ska undantas från förbudet "för vi har minsann koll och alltid vatten i närheten", korkat må det vara men människan är rätt korkad emellanåt så det förvånar alltså inte. Hade människan inte varit korkad hade generella förbud inte behövts utan det sunda förnuftet hade räckt för att individerna skulle göra rätt avvägning själva. Nej det som förvånar mig mest är att så många inte verkar förstå att det finns geografiska skillnader i riskbilden och därmed i vilken nivå förbudet ligger på. Konstigt vore väl annars i ett avlångt land med olika typer av natur och ofta stora skillnader vädermässigt.

Härom dagen läste jag förresten en diskussion på ett socialt forum kring ett område det då fortfarande var tillåtet med grillning på egen trädgårdstomt. Inte så mycket att dividera kring kan tyckas, men jodå. Ena sidan hävdade att några som grillat på murad grill precis intill skogen hade full rätt till det då det var på deras egen tomt, andra sidan lade in text efter text där det framgick att det var tillåtet på egen _trädgårdstomt_ på behörigt avstånd från skog, att det alltså inte var tillåtet att grilla i eller precis intill skogen bara för att denna fanns på egen tomt. Om de möttes till slut? Nej när jag slutade läsa efter typ 100 inlägg hade de inte gjort det i alla fall.


4. Pride 2018.
"Det behövs ingen Pride-festival" är en åsikt som kommer lite här och där. Men, jag har två motargument. Det första är att allt man gör inte måste behövas. Det behövs väl sällan fester och festivaler och tivolin o s v, men det kan väl räcka med att det är roligt och trevligt? (Och ofta att nån tjänar pengar på att andra har roligt och trevligt). Det andra är att så länge "Pride behövs inte i vårt samhälle då homo- och bisexualitet är accepterat här, de får vara ihop om de vill" t ex kompletteras av "men de kan ge fan i att visa det, jag vill inte se det" så är det uppenbart att det visst behövs! För hur accepterat är det när den synen råder? Inte säger personerna detsamma till olikkönade par, att de inte ska visa att de är ihop och älskar varandra?
Det finns ännu värre saker som visar att det visst finns en plats för Pride att fylla, och kampen innefattar dessutom inte bara homo- och bisexuella utan även t ex transpersoner där jag upplever acceptansen som mycket lägre. Men vissa uttalanden är liksom mer tydliga än andra. "Jag accepterar det fullt ut, MEN ..."

5. Mamma Mia - Here We Go Again.
En uppföljare av en succéfilm 10 år senare, kan det verkligen bli bra? Ja, det kan det tydligen, för detta var en väldigt värdig uppföljare tycker jag. Och de flesta andra också verkar det som, det är inte många negativa kommentarer jag läst eller hört från de som sett den.
Det som bland annat skiljer denna från många andra uppföljare är, i mitt tycke, att det är uppenbart att den inte bara gjorts som ett desperat sätt att tjäna pengar. Visst vill alla håva in mer kosing, men det märks att Björn och Benny inte godkänt vad som helst i form av manus och story, det märks att de avvisat tidigare inviter för att de inte varit bra nog. Och det är ganska talande att de har fått samtliga originalskådespelare i de ledande rollerna att ställa upp igen, ingen är liksom utbytt. Något man annars kan vänta sig efter så många år.
Jag råder er som inte sett den men tänkt göra det att ta med näsdukar, för risken för ögoninkontinens är stor i vissa delar av filmen. Men den bjuder också på mycket skratt och givetvis underbar musik. Att höra halva salongen tyst men ändå uppenbart sjunga med i texterna och alla fötter försiktigt stampa i takt är en häftig upplevelse.


Så, nu har jag väl tyckt färdigt för idag. Hav tålamod med eventuella stav- och skrivfel för detta är nog den längsta sammanhängande texten jag skrivit på år och dag. Även om det tog mig *kollar på klockan* två timmar att formulera den.

Nu ska jag kliva i poolen för att kyla ner mig ordentligt, därefter blir det väl fortsatt sängläge. Ikväll är nämligen planen att jag och maken ska ta cykeln (!) till marknaden några km härifrån och möta upp några vänner, lyssna på musik och dricka något gott. Jag hoppas min kropp och Sixten samarbetar ordentligt. (För de som missat: Sixten är min elcykel)