Facebook är en häftig grej.

Alltså på riktigt. Man kan med facebook som verktyg återkyta bekantskapen med gamla bekanta och upprätthålla en relation med de som bor geografiskt långt bort. Man kan enkelt dela med sig från sitt liv med hjälp av foton och filmer. Det är en arena där man kan diskutera och vädra åsikter, dela roliga klipp och bilder, fråga efter och ge råd, sälja och köpa, tipsa och trixa, sprida nyttig information o s v. Själv har jag använt mig av facebook i samtliga dessa syften.

Men nej jag skriver INTE "Amen" efter foton på lemlästade eller svårt sjuka barn då jag vet att det ö h t inte hjälper dessa. Och nej att jag inte skriver"Amen" betyder inte att jag inte bryr mig, hur mycket det än påstås i texten.

Att jag inte kopierar och delar diverse texter och kedjebrev om sjukdomar och orättvisor betyder inte heller att jag inte bryr mig eller inte vågar ta ställning, i min verklighet är slentrianmässigt kopierande av någon annans text inte synonymt med att ta ställning, stötta och göra skillnad. 

Och nej jag tänker inte räcka upp handen och ropa "jag vill vara kvar, snälla!" när någon skriver att de tänker rensa bland sina vänner och vill man vara kvar ska man säga till. Vill man ha mig kvar som vän så har man mig kvar, vill man inte så tar man bort mig. Helt enkelt. 

Jag tänker inte heller dela diverse efterlysningar och liknande om privatpersoner från privatpersoner då jag inte har någon som helst aning om vad som ligger bakom eller ens om de som eftersöker personen ö h t bör få veta var h*n finns. Likaså delar jag inte "denna personen har stulit min bil och gett min son en örfil, dela så alla får se vilket svin h*n är!" och liknande, dels har jag inte heller här någon som helst aning om hurvida det stämmer eller ej och dels har jag ingen lust att ägna mig åt förtal.

För övrigt anser jag t ex inte att facebook är någon lämplig arena för personliga vendettor och bråk gällande vårdnadstvister och liknande. Men hey, det är ju jag det.

Men absolut. Jag gillar facebook 😊