Det här med mat.

Det förvånar säkert en del att jag lagar en del icke-vegetarisk mat, och en del tar steget längre och ser det som hyckleri. Samtidigt, när jag INTE gjorde det så blev jag kritiserad för det och ansågs löjlig. Ja ni vet, det är ju så att rumpan alltid är bak. Vilket ju är en fördel när man ska sitta ner eller handla kläder och sånt så jag klagar inte allt för mycket över just den biten...

Varför lagar jag då ibland mat med kött t ex eftersom jag själv tagit ställning mot det på etiska grunder (bl a)? Jag kan förstå att man undrar. Jag tänker såhär: mannen och sonen äter kött oavsett om jag tillagar det eller ej. Mitt tillagande bidrar därmed inte till nån ökning av köttproduktionen. Genom att helt eller delvis tillaga det ibland får vi ihop "livspusslet" (vomeringsframkallande ord men alla vet vad man menar, så...) bättre och jag kan även påverka så att det tillagas _bättre_ kött (bl a utifrån transporter och djuruppfödning) och totalt sett även används _mindre_ kött genom både mindre "spill" och val av rätter där köttet inte har en lika tydlig huvudroll. Totalt sett alltså snarare en vinst för djur och miljö än tvärtom. Så, därför känns det OK att ibland tillaga kött eller fisk t ex trots mitt eget personliga ställningstagande. Sen utnyttjar jag dessutom det faktum att människan är bekväm av sig till att få även mannen att äta vego-käk emellanåt...

Visst blir det lite knepig matlagning ibland då jag inte provsmakar, men jag har ju ändå minnen av vilka smaker som går ihop eftersom jag själv inte valde annan kostinriktning förrän i vuxen ålder, och i många fall går det för den som ska äta det att sätta sista touchen på kryddningen precis vid måltidstillfället. Men jag brukar ändå lyckas bra på egen hand. Och, eftersom mat är my drug of choice kanske det är tur att jag inte kan äta av allt jag lagar :-D

Idag kan det bli spännande då jag för första gången gjort fond på räkskal och sedan kokat en sopp-bas på det som Peter bara ska tillsätta lax och räkor i när han kommer hem (då är jag inte hemma och han ska snart iväg igen så utan denna förberedelse hade det nog blivit något snabbt och mindre nyttigt). Det kan smaka lite hur som helst det där ;) men det SER bra ut än så länge.

Men jag då? Ska inte jag äta något? Jodå, jag ska också äta soppa. Tacosoppa. Jätteenkelt. Man tar helt enkelt tacokryddad färs (ökar kryddmängden lite), tillsätter hackad lök, har på extra vatten och en klick tomatpuré, kokar ihop, tillsätter majs om man så önskar och reder eventuellt. Klart! Ett gott bröd till så blir det kanon (fast jag kör utan). Man kan också ha klyftade cocktailtomater i de sista 3-4 minuterna.

Nu har vi förresten kört med matlista och mer planerad handling i ca 3 månader. Vi hamnade ur spår för ett tag sedan med ett återfall av spontanköp och småhandlingar som totalt sett blev dyrare men vi kom på rätt köl igen ganska snabbt. Och än så länge har det inte kännts tråkigt. Är vi absolut inte sugna på det som stod på matsedeln just den dagen så går det att byta och planera om och det har vi gjort några gånger men det har kännts skönt att ha en planering att gå efter och kunna förbereda dagen innan o s v (mannen behöver fortfarande öva på den biten men han blir bättre och bättre ;-)). Och genom att dels inte spontanhandla, dels planera inköp bättre efter jämförelser i reklamblad och liknande och dels planera så att rester och "biprodukter" tas tillvara optimalt har vi nog i snitt fått ner mat- och hushållskostnaden med minst en tusenlapp/månad. Jag har också skapat en inventarielista över frysarna ;-) så att vi enklare ska kunna se vad som finns hemma.  När jag uppdaterade denna härom dagen kunde jag konstatera att vi inte skulle behöva svälta ihjäl den närmsta tiden i alla fall... i alla fall inte utan långvarigt strömavbrott så att frys- och kylvarorna förstörs.

Näpp! Dags att ta hand om den allra tristaste biten av matlagningen: disken!