Sovmorgon...

.... skrev jag om i förra inlägget. Nu hoppas jag att Simon lärt sig vad det betyder, för jag har 2 arbetsdagar kvar innan semestern och båda de dagarna börjar jag sent. Strax före lunch. Därför tänkte jag på kvällarna före låtsas som att jag redan har semester och t ex äta sen middag, avnjuta nåt gott vin och sitta ute halva nätterna.

Gott om sömn är det ont om för närvarande. Det har ju vart rejält varmt i en veckas tid ungefär, lite knappt, och klibbiga heta nätter sover jag inte gott (finns det ö h t nån som gör det?). Framåt morgontimmarna brukar det vara hyfsat okej, men då kommer de: Skatorna! Alltså inte bitchiga tjejer, utan fjäderfäna. Så fort det börjar ljusna sätter de igång utanför sovrummet, jag tror de tjuvlyssnar så att de vet att jag somnat innan de börjar. De steppar på plasttaket på altanen, antagligen med högklackat eller militärkängor eller möjligen spikskor på fötterna. De hoppar rundor på trädäcket, så mycket i otakt som bara är möjligt. De skriker som om de vore med i en dålig skräckfilm från nittonhundrafrösihjäl. Och de tjattrar som ett gäng 17-åringar på fredagseftermiddagen som misstagit gymet för ett förfest-ställe. För att ö h t få minsta promilles chans att somna om måste jag stänga sovrumsdörren, och då blir det sådär olidligt varmt igen.

En fläkt vore kanske bra? tänker ni. Och ja, absolut. Vi har en. Men den är inte tyst inte... Förvisso är dess ljud sjutton resor mindre hemskt än pippifåglarnas, men ändå: Förbjud skator före klockan nio åtminstone! Eller de kan väl få finnas till om de hemskt gärna vill, jag är inte den som är den, men absolut inte höras.

Nu sitter jag ute under taket och njuter av att det bara är runt 20 grader, mulet och friska vind. Det verkar som att det kommer lite mer regn också. Åskan som var i natt räcker och blir över för resten av säsongen tack, men lite mer vätska uppifrån är helt okej.  NU skulle jag nog kunna sova om jag lade mig ner här i utemöbelsoffan, men det verkar som att familjen vill umgås lite med mig. Krävande typer...