Den floskeltid nu kommer...

En floskel är enligt Svenska Akademien bl a ord eller uttryck som saknar djupare innehåll, eller tom retorisk prydnad. Som den just nu högaktuella: "Julen är för barnen!" Eller variationen "Julen är barnens högtid!"

Men kom igen. Vilka delar av svennebanan-julfirandet är egentligen just för barnen? Är det till exempel 2-åringarna som efterfrågar sylta och brunkål i första hand? Är Kalle Anka generellt viktigare för 5-åringarna med tillgång till tecknad film dygnet runt året om än för vuxna som under barndomen i princip förrutom Disney-timmen på julafton var hänvisade till 4 minuters Tom & Jerry på Lilla Sportspegeln? Är alla de traditioner som vi är uppvuxna med och har känslomässiga band kring automatiskt viktiga även för våra barn? Ser den genomsnittlige 7-åringen fram emot att stiga upp tidigt på juldagen för att gå på julottan? Inte direkt, skulle jag tro. Är det julklapparna man egentligen menar? För det kan jag absolut köpa, att den biten är viktigare för dem än för oss vuxna som i stor utsträckning kan köpa det vi behöver och vill ha själva, och att spänningen som byggs upp under väntan på tomten eller vem som än kommer med klapparna är extra stark och magisk för de små... men julklappsgrejen är ju ändå bara en av många delar av julen.

Är det inte något många säger för att det låter fiiiint? När det i själva verket finns många delar av ens julfirande som är för deras egen skull. Det är väl inget fel i det, att ha lite för alla, att välja ett fullskaligt julbord fast ungarna mest bryr sig om köttbullarna eller kolla på Kalle Anka medan barnen leker med Transformers på sina rum, så varför låtsas som något annat? Varför är inte julen allas, alla som vill uppmärksamma och fira den?

"Det är ju bara nå't man säger" vill väl en del svara. Jomen det var ju det jag sa: floskel.