Nya röda favorit-topen funkar till jeans också ;-)
Igår blev det en återförening av delar av partygänget ;-) Vi fick äntligen till en träff med Marlene + bihang. Det var alltför länge sedan.
Och i fredags gick vi all in med både restaurangbesök och bio.
Filmen var en önskan från Simons sida, Min så kallade pappa med bl a Michael Nyqvist. Och jag kan rekommendera den. Det innehöll många komiska poänger men samtidigt fanns den allvarliga undertonen ständigt närvarande. Inte minst gör Nyqvist en lysande rolltolkning av skådisen Martin som söks upp av sin vuxna dotter, drabbas av en hjärnblödning och förändras både i personlighet och i minnet.
Härligt i alla fall att slippa laga middag två dagar i rad :-)
Bowling har det också hunnits med. I lördag stannade jag i sängen halva dagen medan Peter var i Staffanstorp för två matcher med A-laget. De vann båda... fast de spelade uselt... Men, det är okej att spela kasst när motståndarna spelar ännu kassare! (nutida bowlingordspråk) Och idag lyckades B-laget, med mig som aktiv del andra halvan av matchen, äntligen vinna en match efter tre raka oavgjorda denna säsongen. Inte var det tack vare mig, som vanligt, men trots allt är det viktigaste inte att kämpa väl utan att vinna! Visst är det väl så det heter?
Mitt projekt för veckan: försöka lära mig att koppla aaaaav! Inte fysiskt, det är jag skitbra på, utan mentalt liksom. Sådär inuti... Ge mig tid att andas klart ett andetag innan jag påbörjar nästa. Ta en dag i taget och inte grubbla på det jag ännu inte kan påverka. Tillåta mig att klappa mig på axeln för det som jag gör bra och inte bara banna mig för det som funkar dåligt. Konsekvenstesta innan jag direkt utgår från det värsta. Sådana där grejer... Och på tal om att utgå från det värsta så ska jag på tisdag få svar på vad neurografin av mina händer visade, om nervsignalerna går fram som de ska eller ej. Som vanligt vet jag inte riktigt vilket svar jag vill ha, jag menar helst vill jag ju att händerna ska fungera ordentligt och att inget är fel... men de lär ju knappast bete sig som de ska bara för att denna undersökningen inte kunnat påvisa något. På så sätt är det bättre om de hittat nåt tokigt, så länge det är hyfsat lätt att åtgärda och inte är nåt direkt farligt. Så, nåja, det ger sig väl.
Ja just det, på onsdag efter jobbet ska jag till ortopedteknikern för andra gången och få mina stoppa-in-tårna-i-så-de-inte-lägger-sig-omlott-inlägg. Spännande värre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar