Ni känner mig va?

Bra. Eller kanske inte så bra för er men trevligt för mig. I alla fall, eftersom ni känner mig vet ni att jag inte gillar att baka, eller hur?! Då förstår ni också, mot bakgrund av att lussekattsbaket härom veckan dessutom slutade med snustorra värdelösa bullar, vilken prestation det var av mig att dels göra pepparkaksdegen igår på jobbet och dels baka med ungarna idag. Ja jag skulle nästan vilja kalla mig själv för hjältinna, så som Bingo Rimnér kallar Katrin som fött ännu ett av hans barn. Ett barn som i rimlighetens namn bör få (läs: tvingas att ha) namnet Zingo, eller möjligtvis Dingo, förresten...

Degen blev... ovanligt ljus. Och kakorna smakade... ovanligt. Inte illa på något sätt, men inte helt rätt. Jag måste ha haft för lite av någon krydda. Men bakat blev det, barnen fick vara delaktiga, och det är ju huvudsaken ändå. Hoppas jag. Dessutom jobbar jag lite efter devisen "det ska synas att det är barnen som gjort det" och det efterlevs verkligen, om man säger så ;-)

Men ni som då känner mig vet också att jag är envis. Så i kväll, här hemma, har jag gjort pepparkaksdeg. Gånger två. En liten laddning lågkolhydratpepparkaksdeg och en lite större laddning av en helt vanlig variant. Skam den som ger sig! När jag/vi ska hinna baka kakorna är dock en bra men svår fråga.

Förra veckan var det förresten dags för andra steget av sagopedagogutbildningen. Bland annat lärde vi oss en del om att arbeta med handddockor, och om hur viktigt det är hur och vart man tittar när man berättar och gestaltar en saga. Sista dagen blev en heldag av skapande arbete och i min ägo finns nu Imse Vimse Spindel och hans kusin Rock-Spindeln, Sagoberätterskan Selma, Bosse Bus (de två senare är pinndockor) samt barn- och lekvänliga versioner av Spökmamman och spökbarnen som bytte färg. 

Fredagskvällen bjöd sen på både julfest här hemma med kollegorna och säsongens första snö-yra. Snö-yra med tillhörande åska, som extra finess liksom. På lördagen passade vi på att njuta av snön, innan vi firade pappa som fyllt år, vilket var rätt val för dagen därpå byttes den mot halvfruset slask och på måndagen fanns inga spårat något vitt. Men det var fint så länge det varade!