Det är inte varje dag...

... jag pladdrar på Familjeliv om vilket språk Jesus pratade, det är inte riktigt den typen av ämnen som brukar dryftas, men plötsligt händer det!!

Å andra sidan hände det också att jag fick läsa, givetvis av en skribent gömd bakom anonymt flagg, att det inte verkar finnas någon som jag är rätt partner för. Anledningen: jo jag har den knäppa läggningen att anse att en person som skulle "kräva" att jag slutar träffa en vän enbart för att vi en gång i tiden varit mer än bara vänner inte vore rätt partner för mig. Det skulle alltså här inte handla om nån som betedde sig illa, eller flirtade/stötte, eller tog en massa tid från familj och vardagssysslor eller något sådant, utan det enda "felet" vore att vi tidigare haft en kärleksrelation och/eller sexuell sådan. Jaja i alla fall, jag och Peter har ju varit ihop i 18 år så vi får väl hoppas att han inte delar den där uttalade åsikten utan att han faktiskt ser mig som rätt för honom ;-)

Och nej, jag umgås inte med något ex idag (vi bara växlar några ord då och då när vi råkar stöta på varandra) så ni behöver inte spekulera ;-) Men jag har gjort...

Nåja, nog om det. Dagen idag blev grön. av 11 dagar har 10 varit gröna och en gul och det har kännts lite lättare nu ett par dagar än i början av veckan. MEN... det finns nästan alltid ett MEN... nu kommer en helg med frestelser. Imorgon har vi gäster och då kan jag ju till stor del begränsa och styra frestelserna. Jag och Simon bakade kladdkaka som vi ska bjuda på efter maten, och jag ska INTE ta nåt av den utan nöja mig med grädde och bär. Och om jag inte skulle fixa det, så har jag gjort egna små kladdmuffins a la LCHF-recept som jag kan ta av i allra värsta fall. Men de ligger i frysen, så förhoppningsvis orkar jag inte ta fram dem ;-) men ändå motstå den vanliga kakan. På lördag ska jag först spendera dagen på sta'n på annan ort och kommer att behöva äta något när jag är där, så det gäller att ha nån smart mat med mig och samtidigt motstå frestelse på de eventuella fik eller matställen jag hamnar på med väninnorna. Och på kvällen ska vi ha en trevlig lekfull spelkväll hos goda vänner där det lär finnas inte sådär superlämpliga snacks.

Åh vad jag hatar att sådana där grubblerier ska behöva vara inblandade när det vankas trevligheter, jag vill bara kunna slappna av och koppla av och ta det som det kommer som alla andra... Men jag är inte som alla andra, inte när det gäller vad man stoppar och inte stoppar i munnen. (Ja jag snackar mat alltså, inget snuskigt! För en gångs skull ;-)) Börjar jag äta vissa saker så är det ett helsicke att sluta. Och kan jag inte sluta så gör skuldkänslorna och skammen det ännu svårare. Och så äter jag ännu mer för dagen är redan förstörd. Och veckan. Och månaden. Och då kan jag överäta vad som helst, även saker som i sig är nyttiga och bra, för att trösta mig. Och så blir det ytterligare ett snäpp värre. Jäkla demoner, försvinn!

Nej ni har rätt. Jag ska inte ta ut det negativa i förskott. Jag kan fixa det. Chansen är... befintlig. Åtminstone.

Oj klockan har passerat midnatt med råge och halv sju förväntas jag studsa upp ur sängen pigg och redo för en lång dag på jobbet. Så: på återseende.