Man ska fokusera på det positiva i tillvaron.

Ja så sägs det. Jag lyder. Låt se...

Jag har ingen B12-brist. Det var ju fint det. Förvisso innebär det att ytterligare en möjlig förklaring till mina domningar i benet försvann, så jag får fortsätta leva i ovisshet. Men det kanske kan ge alla de som tjatar om hur viktigt det är att äta djurdelar för att inte få brist på bl a B12 anledning att hålla tyst emellanåt. Jag hade inte ens B12-brist, eller brist på andra med ett enkelt blodprov mätbara vitaminer, när jag var helt och hållet vegan. Men det hindrar ju inte folk från att upprepa sitt mantra...

Jag har ett schema. På jobbet alltså. Det kanske kan tyckas vara en självklarhet när man de facto har en ordinarie tjänst och alla andra har schema, men det har det inte varit för mig på länge. Sedan jag blev sjukskriven på halvtid för snart ett år sedan och sedan jag därefter gick upp i tid igen har jag mer eller mindre fått leva på lösa boliner vecka för vecka, ibland t o m dag för dag, eftersom schemat inte anpassats till de nya omständigheterna. Men NU fr o m idag har jag ett schema för minst 2 månader framåt. Kanske kan jag få lite bra rutin i tillvaron igen nu...

Jag har lite bättre takt och ton än att jag alltid vinklar andra människors tragedi på ett sätt så det till slut handlar om MIG MIG MIG. Ännu en sak som kan tyckas vara en självklarhet men det ska gudarna veta att det är det inte... inte för alla. Usch! säger jag. Usch!

Jag är inte skitsnygg. Och är det nåt positivt? Tja, tydligen... för på det käcka plejset familjeliv kan man titt som tätt läsa om hur folk, enligt dem själva of course, behandlas dåligt bara för att de är skitsnygga. Det finns inga andra förklaringar, de har varken själva bettet sig illa på nåt sätt eller misstolkat och missuppfattat de andra. Nej nej, andra behandlar dem på ett dåligt sätt enbart och endast för att de är så rackarns snygga. Avundsjuka ligger bakom, såklart. Så måste det vara... Det där slipper jag. Kanoners.

Sist men inte minst: Jag gillar inte svamp. Eller, det är en underdrift, jag hatar svamp! Och därmed slipper jag bekymret många har med att skilja de ätliga svamparna från de not so much ätliga eller t o m giftiga svamparna. Jag bara går rakt förbi, tvärnobbar, dissar rakt av. Och sparar hjärncellerna till annat, nåt viktigare. Som att försöka lista ut varför nattklubben för de över 27 heter Club 33. SÅNT är viktigt...