Först, får jag presentera... en icke-fet Jennie på väg till studentfest hos grannen!
Yepp! Jag har nått nästa delmål. Ett BMI på under 30. Jag lider inte längre av medicinsk fetma, utan "bara" övervikt. Givetvis är jag inte ett dugg smalare och friskare än för 2 hekto sedan ;-) men det är ändå en viktig milstolpe. Och jag är glaaaaaaaaad. Och kände mig fin och på firarhumör när vi gav oss in till grannen för att fira sonen i familjen som tog studenten. Men...
... vi hann bara vara där en knapp timme. När studenten själv kom hem och vi samlades på gatan hände nåt mellan Simon och en av hundarna som var där. Vi såg inte exakt men enligt Simon så skulle han krama hunden men gick fram till den bakifrån, och hunden blev då lite skrämd och vände sig om och morrade till. Och då har han troligen lyckats nafsa Simon i läppen. Och SOM Simon skrek. och SOM det blödde. Fi kattsingen, jag har aldrig sett så mycket blod förr... Och när jag såg första skymten av läppen, vilket tog ett tag för jag mådde så illa att jag knappt kunde gå fram till Simon och Peter, sa jag direkt att jaha här blir det sjukhuset ja. Han hade en stor "reva" i läppen på ena sidan, ett uppochnervänt-L-format sår. Och det var uppenbart att det behövdes sys.
OK, in här hemma, hämta bilnyckel och plånbok och en handduk att hålla för munnen och så iväg... Kommer till akuten i Trelleborg en kvart innan de stänger och åker efter en halvtimme därifrån igen och in till Malmö. Läkaren i Trelleborg ansåg sig nämligen inte ha den rätta kompetensen att hand om en såpass stor ansiktsskada. Så in till stora akuten i Malmö där vi remitterades till öron-näsa-hals. Väl inne hos läkaren gav hon Simon två val: stå ut med en besvärlig svidande bedövningsspruta men sen kunna sys och få komma hem ganska snabbt, eller bli sövd och sen få stanna kvar över natten. Han valde det första, min tuffa kille... Och visst, sprutan var hemsk. Men efter lite muta (Star Wars-gubbe :-)) så blev han bedövad ordentligt. Och syendet, 8 stygn tror vi att vi fick ihop, gick som en dans sen... och jag, jag kom på hur de gör när de knyter tråden när de syr ;-)
Under hela tiden var Simon betydligt lugnare än jag varit om det hänt mig, garanterat. Och han var lite bekymrad över att inte hinna in på festen. Hehe. Och att det inte skulle finnas nån mat kvar. Men allt gick så smidigt, även om tiden där och då kändes evighetslång, att vi kom hem före gästerna åkt ;-) Så vi knallade in och fick minsann både mat och dryck och lite trevligt samtal. Simon då, jo han åt lite och slocknade sen i en sacco-säck på golvet. Den hjälten...
Ett litet annorlunda studentfirande än vi tänkt oss, såklart. Men med facit i hand är vi glada och lättade över att allt gick såpass bra. Och Simon mår okej idag, det är lite svårt att äta bara. Läkaren kändes duktig också, så vad gäller ärr och så är jag inte särskilt orolig.
NU ska jag ut och promenera bort nattens vinande :-)
Yepp! Jag har nått nästa delmål. Ett BMI på under 30. Jag lider inte längre av medicinsk fetma, utan "bara" övervikt. Givetvis är jag inte ett dugg smalare och friskare än för 2 hekto sedan ;-) men det är ändå en viktig milstolpe. Och jag är glaaaaaaaaad. Och kände mig fin och på firarhumör när vi gav oss in till grannen för att fira sonen i familjen som tog studenten. Men...
... vi hann bara vara där en knapp timme. När studenten själv kom hem och vi samlades på gatan hände nåt mellan Simon och en av hundarna som var där. Vi såg inte exakt men enligt Simon så skulle han krama hunden men gick fram till den bakifrån, och hunden blev då lite skrämd och vände sig om och morrade till. Och då har han troligen lyckats nafsa Simon i läppen. Och SOM Simon skrek. och SOM det blödde. Fi kattsingen, jag har aldrig sett så mycket blod förr... Och när jag såg första skymten av läppen, vilket tog ett tag för jag mådde så illa att jag knappt kunde gå fram till Simon och Peter, sa jag direkt att jaha här blir det sjukhuset ja. Han hade en stor "reva" i läppen på ena sidan, ett uppochnervänt-L-format sår. Och det var uppenbart att det behövdes sys.
OK, in här hemma, hämta bilnyckel och plånbok och en handduk att hålla för munnen och så iväg... Kommer till akuten i Trelleborg en kvart innan de stänger och åker efter en halvtimme därifrån igen och in till Malmö. Läkaren i Trelleborg ansåg sig nämligen inte ha den rätta kompetensen att hand om en såpass stor ansiktsskada. Så in till stora akuten i Malmö där vi remitterades till öron-näsa-hals. Väl inne hos läkaren gav hon Simon två val: stå ut med en besvärlig svidande bedövningsspruta men sen kunna sys och få komma hem ganska snabbt, eller bli sövd och sen få stanna kvar över natten. Han valde det första, min tuffa kille... Och visst, sprutan var hemsk. Men efter lite muta (Star Wars-gubbe :-)) så blev han bedövad ordentligt. Och syendet, 8 stygn tror vi att vi fick ihop, gick som en dans sen... och jag, jag kom på hur de gör när de knyter tråden när de syr ;-)
Under hela tiden var Simon betydligt lugnare än jag varit om det hänt mig, garanterat. Och han var lite bekymrad över att inte hinna in på festen. Hehe. Och att det inte skulle finnas nån mat kvar. Men allt gick så smidigt, även om tiden där och då kändes evighetslång, att vi kom hem före gästerna åkt ;-) Så vi knallade in och fick minsann både mat och dryck och lite trevligt samtal. Simon då, jo han åt lite och slocknade sen i en sacco-säck på golvet. Den hjälten...
Ett litet annorlunda studentfirande än vi tänkt oss, såklart. Men med facit i hand är vi glada och lättade över att allt gick såpass bra. Och Simon mår okej idag, det är lite svårt att äta bara. Läkaren kändes duktig också, så vad gäller ärr och så är jag inte särskilt orolig.
NU ska jag ut och promenera bort nattens vinande :-)
1 kommentar:
Oj, oj vilken läskig grej, men shit vilken resa du gjort! Imponerande!
Skicka en kommentar