Igår hade vi celebra gäster i form av 2 kollegor, som kommit att bli goda vänner, med respektive. Och det började lugnt och fint med välkomstdrink i köket, en stabil middag och en liten men naggande god dessert.
Här har vi den ena kollegan med sin blivande make, ett mysigt och keligt par. Och vi ska vara med på bröllopet, tjohoo!
Sen började det väl gå utför ungefär samtidigt som Peter 1, d v s min Peter, väldigt detaljerat och engagerat berättade om ett ingrepp i den lite mer privata regionen på kroppen. Om man säger så...
En bit in på kvällen var det blivande brudparet tvungna att ge sig hemåt för att ta hand om sina fyrbenta familjemedlemmar. Vi andra körde vidare i god stil... Framför allt jag och Marlene, gift med den andre kollegan Peter 2. (Ja varför heter alla karlar runt 40 Peter?? Eller möjligtvis Magnus)
Här har vi då Peter 2 i sällskap av vår senaste familjemedlem, farfar Yoda. En farfar som enligt uppgift då skulle vara väldigt lik Marlene. Eller, Marlene skulle vara lik farfar snarare. Det förklarar förvisso varför Peter 2 blev så förtjust i den gröna varelsen ;-)
Vad säger ni? Är de lika? Ja, farf... nej jag menar Marlene är den till vänster :-)
Jag däremot är tydligen lik Jar Jar... Hmm...
Till slut kan jag informera om att det inte är helt lätt att ta gruppbild på sig själva. Det krävdes några försök innan vi till slut fick till ett som verkligen visar vårat rätta jag. Eller rätta vi. Eller vad det nu nu heter.
Som grädde på moset fick jag världens finaste gästboksinlägg (ja ni vet en sån där gästbok man hade på stenåldern, där man skrev med vanlig penna på pappersark som satts ihop till en bok). Det är knappt så tårarna torkat än.
Här har vi den ena kollegan med sin blivande make, ett mysigt och keligt par. Och vi ska vara med på bröllopet, tjohoo!
Sen började det väl gå utför ungefär samtidigt som Peter 1, d v s min Peter, väldigt detaljerat och engagerat berättade om ett ingrepp i den lite mer privata regionen på kroppen. Om man säger så...
En bit in på kvällen var det blivande brudparet tvungna att ge sig hemåt för att ta hand om sina fyrbenta familjemedlemmar. Vi andra körde vidare i god stil... Framför allt jag och Marlene, gift med den andre kollegan Peter 2. (Ja varför heter alla karlar runt 40 Peter?? Eller möjligtvis Magnus)
Här har vi då Peter 2 i sällskap av vår senaste familjemedlem, farfar Yoda. En farfar som enligt uppgift då skulle vara väldigt lik Marlene. Eller, Marlene skulle vara lik farfar snarare. Det förklarar förvisso varför Peter 2 blev så förtjust i den gröna varelsen ;-)
Vad säger ni? Är de lika? Ja, farf... nej jag menar Marlene är den till vänster :-)
Jag däremot är tydligen lik Jar Jar... Hmm...
Till slut kan jag informera om att det inte är helt lätt att ta gruppbild på sig själva. Det krävdes några försök innan vi till slut fick till ett som verkligen visar vårat rätta jag. Eller rätta vi. Eller vad det nu nu heter.
Som grädde på moset fick jag världens finaste gästboksinlägg (ja ni vet en sån där gästbok man hade på stenåldern, där man skrev med vanlig penna på pappersark som satts ihop till en bok). Det är knappt så tårarna torkat än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar