Efter 2½ månad kom det:

Det riktiga återfallet.

Men OK; jag tar det från början...

I torsdags e.m åkte vi iväg på konferensresa eller vad man ska säga med jobbet, till Margaretetorps fina gästgifvaregård, och det blev då en trerätters middag på kvällen. Hade jag inte varit vegetarian hade jag kunnat äta helt OK ändå, för de fick t ex scampi till förrätt och hjortfilé med tillbehör som varmrätt (hade kunnat äta köttet + såsen t ex). Men jag fick, som så ofta när det gäller vegomat ute, en nästan helt kolhydratbaserad måltid. Sparris och vårlök med pinjenötter till förätt var okej (fast för mycket, jag äter ju så lite åt gången vanligtvis) men sen till varmrätt var det potatiskaka, knaperstekt i massor av fett, med syrade tomater och andra grönsaker. Inte nåt protein i närheten. Och visst åt jag hela potatiskakan, såklart... Kolhydrater och fett i massor är ju finemang! Inte... Sen persikosorbet till efterrätt. Inte den onyttigaste måltiden man kan tänka sig, så många av er kanske har svårt att förstå det katastrofala med det hela, men den var helt felbalanserad för min del och aldeles för riklig.

Sen fredagens frukost blev okej, där tog jag mest ägg och sådär, och jag hoppade över kakorna till fikat på både förmiddag och eftermiddag och tog medhavd smoothie istället. Men lunchbuffén blev inte bra. Jag började med grönsaker och ägg i o f s men sen kunde jag inte motstå potatisgratängen och sen blev det aldeles för många ägg (ja man kan äta för många!). Återigen ingen katastrof för normala människor men helt felbalanserat och aldeles för mycket för min del.

Och genast började samvetet gnaga... Jag kände mig tio kilo tjockare och helt misslyckad. Vilket resulterade i att jag helt tappade kontrollen efter hemkomst i fredags kväll och detta fortsatte igår, både godis och chips i stor mängd blev det. Så efter 2½ månad skedde det.... jag tog ett återfall. Ett rejält sådant. Bara för att det började LITE fel så var det tvunget att sluta med rena skräpätandet... Det där med lagom är som sagt inget jag kommer överens med.

Nu får jag kämpa igen. Hårt. Men jag SKA klara det! Eller, jag inte bara SKA utan jag MÅSTE. men varför varför måste jag tvunget ta ett megakliv bakåt när jag tagit så många fina framåt?