Nu ska vi reda ut ett och annat.

Jomenvisst? Alltså ... Folk kan vara irriterande som f*n, uttrycka sig ytterst provocerande, vidhålla och sprida felaktigheter trots tydliga belägg för motsatsen, vara ohyfsade, vara otaktiska och klumpiga o s v ... och när jag till slut får nog och blir förbannad eller ledsen eller både och så ska jag lugna ner mig? För då har DE sagt/gjort sitt och då ska locket på och allt läggas ner. Känns det igen? Nähä, då är det väl bara jag då ...

Jag kan också ibland, och nu är det specifikt den där världen utanför sociala medier jag åsyftar, få höra att jag överreagerar för att jag har ont eller mår dåligt på annat sätt. Men, jag lovar ... hade mina reaktioner mot andras beteende stått i relation till min smärtnivå eller övrig hälsostatus så hade man inte ö h t velat befinna sig i min närhet. Jag är banne mig rena fröjden jämfört med vad jag kunnat vara om jag gömt mig bakom och försvarat mitt bemötande av andra med min ohälsa. Så nu ska vi reda ut detta: Nej, jag blir inte arg på dig för att jag är sjuk utan för att jag menar att du gjort nåt väldigt fel! Nej jag blir inte ledsen för att jag har ont utan för att du sårat mig! Så det så. Ska det vara så svårt att förstå?

Japp, idag är en sån dag ... Eller egentligen har det inte hänt en massa just idag men jag har samlat på mig lite ett tag och måste få pysa ut det. Eller inte pysa utan explodera. Lite smått i alla fall. När inte träning, inte ens en promenad, kan tas till för att rensa skallen så får bloggen ta smällen. Ja och ni som läser då. Sorry ... Eller nej, inte sorry. Ni får skylla er själva om inte redan den inledande bilden fått er att avsluta för länge sedan.

Men, som belöning då för er som ändå läst ända hit så bjuder jag på nåt kul.
Hört på läkarmottagningen:
- Då så herr Nilsson, då har vi kommit överens om att du inte är en sill? Upprepa det för dig själv flera gånger om dagen.
- Ja jag är ingen sill. Jag är ingen sill. Jag är INGEN SILL.
Herr Nilsson lämnar mottagningen men kommer snart springandes tillbaka.
- Hjälp, det sitter en katt på trappan, Den vill äta mig!
- Men vi var ju överens om att du inte är någon sill.
- Ja men hur ska katten kunna veta det??

Jomen lite kul var det väl i alla fall??
Lite roligare än den om Pelle som kom hem från skolan och sa att deras nya fröken tror hon är en hund. För hon skäller ju på dem varje dag ... ?







Nä här kan jag inte sitta hela dagen och avreagera mig och skriva dåliga skämt. Klockan är över två på eftermiddagen och det är väl ändå dags att stiga upp och försöka göra något hyfsat vettigt. Promenera, cykla eller motionera på annat sätt är som sagt uteslutet. Städa, rensa eller sortera nånstans likaså. Blommor och odlingar kan totalt glömma att få sig nån omvårdnad idag heller. Sonens behov av mig som samtalspartner är tillgodosett för stunden. Handla orkar jag inte. Men att med hjälp av Sally, Sally Suzuki alltså, fånga en och annan Pokémon bör jag klara! Och det är ju vettigt. Mycket.