För snart 6 år sedan...

... fick vi telefonsamtalet som förändrade vårt liv. Rösten i andra änden av linjen berättade för oss att vi fått en son som väntade på oss i Kolkata i Indien. Efter ett helt gäng års kast mellan hopp och förtvivlan hade vi äntligen blivit mamma och pappa till en liten grabb vars första föräldrar tyvärr inte kunde ta hand om honom.

En av de första som fick veta vår underbara nyhet var grodis, en tjej jag lärt känna via Internet och snabbt fattat tycke för. Dagen efter det magiska samtalet träffades hon och jag, och ett gäng andra tjejer, på en picnic i Göteborg och där fick hon veta... veta vad som upptog större delen av min tankeverksamhet och vad som fick mitt hjärta att slå extra starkt. Under åren som gått har vi hållt kontakten, och förra våren var vi hemma hos henne och hennes man på en alltför kort men trevlig visit.

Och idag hände det magiska igen, fast från andra hållet. Grodis kunde berätta för mig att DE nu fått det magiska samtalet. De har nu blivit mamma och pappa till en liten grabb i Bolivia, efter flera års väntan och längran. Och deras son Viktor har blivit storebror uppe i sin himmel. Den lille grabben kunde inte fått två mer underbara, varma och generösa föräldrar än grodis och hennes man. En pojke som saknat ett eget hem och en egen familj ska få komma till två människor som är som gjorda för att få vara föräldrar. Två tragiska öden blir till ett sammanlänkat fantastiskt sådant. Och nu börjar ett nytt skede i deras liv... tillsammans... Jag önskar dem all lycka. Och gråter en skvätt till.