Tidigt ikväll kom jag hem från sjukhuset. En livmoder fattigare, i gengäld lite ömhet, lite smärta och en massa tejpbitar och grejer rikare ;-)
Hade nån sagt till mig i morse när jag väcktes att jag skulle vara hemma och hyfsat OK ikväll hade jag inte trott på det. Då hade jag ganska litet hopp om att ö h t nånsinn komma hem, allvarligt talat. Men jag kan ta det från början.
Jag rullades ner till operation i rätt tid i torsdags morse, vid sjusnåret. Isättandet av ryggbedövning och narkos och den grejen gick finfint, själva operationen likaså och när jag vaknade på IVA mådde jag hyfsat. Men hade ont, så jag fick påfyllning i epiduralen. Och den påfyllningen var minsann inte att leka med, för mitt vänsterben vägrade sedan vakna som planerat. Varje person som kikade till mig försökte muntra upp mig, snart var jag nog på salen och snart uppe och gick, men till slut var de tvugna att inse att jag allt fick stanna på IVA över natten. De minskade på bedövningsmedlet men vänsterbenet vägrade vakna. Inte förrän de kopplade bort den helt på fredagsmorgonen började benet återvända. Vilken lycka när jag kunde lyfta på det första gången!!
För att få tillräckligt med smärtlingdring under gårdagen fick de istället ge mig medel med morfin i vilket de från början inte velat p g a min ökade benägenhet att må illa. Men nu fick de ta det ändå. Första gången gick det finfint, andra gången mådde jag apa efteråt... gårdagskvällen var ett töcken mer eller mindre. Jag var uppe och stod på benen kanske 15 sekunder efter mycket möda, men det var allt...
I morse var de så inne kl 6 och proppade igen min kateter, när jag sedan var kissnödig skulle jag upp och gå på toa och katetern plockas bort. Men jag trodde aldrig det skulle ske, och jag kände mig hoptryckt och hade svårt att fylla lungorna. Jag var rätt deppig....
Men till slut var det toadags, jag fick hjälp upp, katetern togs bort och jag gjorde vad jag skulle. Aaaaaaaaaah. Tänk vad lycklig mna kan vara över att kunna kissa ;-) Efter tvätt och klädbyte gick jag själv tillbaka till sängen, som en ny människa. Ja, det kände så. En helt ny person. Som min trevliga rumskompis sa: från vårdkolli till nästan normal på 10 minuter *S*
Efter att ha varit uppe och gått en del och ätit och klarat av toabestyr och tvätt och så... så fick jag åka hem! Jag hade väntat mig i alla fall ett dygn till eftersom vänsterbenstrubblet förskjutit hela processen ett dygn framåt. Men det var fritt fram. Yey!!!! Så med ett lager Panodil och Diklofenak, det ska jag klara mig på nu, har jag nu varit hemma i några timmar. Jag saknar den höj- och sänkbara sjukhussängen ;) men inte resten. It´s good to be home!
Och.... bli inte förvånade om jag skriker ut mitt jubel här sen första gången gjort nummer två på toaletten :-D Jag ser fram emot det....
Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".
Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...
-
Nja, jag vill nog inte hålla med om det. När jag googlade på uttrycket för att se varifrån det är sprunget så stötte jag bl a på detta... -
Så till julens kanske svåraste och största fråga: hur ska vi servera risgrynsgröten? Ska gröten vara kall och saftsåsen varm? Eller ska gröt... -
Luciamorgon i sängen 🕯 I morse såg jag för första gången på många år Lucia på TV. Tyvärr verkar jag ha blivit allergisk mot det också f...
6 kommentarer:
Skönt att vara hemma, det förstår jag :) Hoppas du sover gott inatt och är lika pigg imorgon :)
haha, jadu, man blir överlycklig över att få kissa själv efter katetern. :)
Härligt att allt gick bra ialla fall och du får nog räkna med att känna dig lite mörbultad ett tag till.
Ta't lugnt med magen nu
Jag är glad att se dig! Vilken kämpe du är!! Och att kunna kissa kan vara ett privilegium stort som något. :)
Skönt att höra att det gick bra. Har däremot missat av rför du skulle genomföra operationen. Hoppas du läker fort.
Tack sötnosar! :)
Idag har jag t o m helt vanliga egna underkläder på mig, inte illa *s*
Dammråttan. Jag sökte först p g a mina extrema mensblödningar med tillhörande extrema mensvärk efter uppmuntran från min allmänläkare att faktiskt ta tag i det och inte lida i onödan. Då bestämde jag och gyn att avvakta lite mer operationen och testa mediciniering först. Inte för att jag skulle använda livmodern mer, vårt beslut att inte försöka få barn den vägen var fast, men för att det trots allt är ett rejält ingrepp. Men när jag sedan dessutom fick cellförändringar som behövde behandlas så kändes saken biff liksom.... Sen gick det undan och here I am ;)
Ett kort tag i går morse snuddade jag vid tanken på att ångra mig men det var väl för att jag mådde skit. Nu känns det helt rätt, trots allt.
Åh vad jag undrat över hur det gått! Så skönt att höra från dig!
Hoppas nu att du snart är fit for fight igen ;-)
Skicka en kommentar