Idag för 6 år sedan...

... föddes det en liten pojke i eller i närheten av Kolkata i Indien. Pojken föddes ungefär 2 månader för tidigt, var 40 cm kort och vägde 2 kg. Han mådde inte tiptopp men var förhållandevis stark utifrån förutsättningarna. Av olika anledningar kunde hans mamma inte ta hand om honom, så i en akt av kärlek lämnades han till ett barnhem dagen därpå. Ett barnhem där han fick vård, medicin, mat och omsorg. Men han hade inget eget hem, inga egna tillhörigheter och ingen egen familj.

Samtidigt på andra sidan jorden i Sverige saknade en man och en kvinna något viktigt i sina liv: ett barn. Efter upprepade missfall stod de nu i kö för att få bli föräldrar åt ett barn som förlorat sina. Väntan kändes lång och stundtals tröstlös, men tanken på att någon dag få öppna sitt hem för ett älskat barn fick dem att orka gå vidare, och vänta...

Nu 6 år senare har detta barn och detta par varit förenade i mer än 4½ år. Barnet heter Simon och fyller alltså 6 år idag. Han går i förskoleklass och på fritis och trivs fint där, han mår bra och utvecklas ständigt. Han älskar att se på film, spela dataspel, leka ute, lyssna på musik och hänga med på bowlinghallen. Och paret, ja det är jag och Peter det. Och vi åtnjuter ynnesten av att få leva med Simon, vår son.

Att vara förälder är en dans på rosor, ibland på taggarna och ibland på blommorna. Och vi skulle inte vilja byta bort den dansen för någonting i världen...

Snart skolstart!

Ja både för mig och Simon.

Hans förskoleklass börjar på onsdag. Men redan i fredags började han på fritis så onsdagen blir nog inte så omvälvande. Det är samma lokaler och samma vuxna, och samma rutiner vid hämtning och lämning. Själva förskoleklassens verksamhet lär han smälta in i succesivt. Men det känns lite skumt, det måste jag erkänna. Och fast det kändes jättebra när jag var med honom där i torsdags så var det jobbigt att lämna honom på fredagsmorgonen. Givetvis hade det gått jättebra och Peter fick bara positiva rapporter när han hämtade honom. Men jag är som jag är, det går inte att göra nåt åt. Blödig till tusen...

Nu ska han i alla fall lära sig engelska har han bestämt. För han har hört att engelska lär man sig i skolan, och nu går han ju i skolan tycker han! Vi får väl lära honom lite fler ord och fraser här hemma, ta vara på hans intresse...

Min skola börjar nästa tisdag. Kombinerat med jobbet ska jag läsa Lyssnandets pedagogik på Lärarhögskolan, 15 poäng. Ungefär en dag i veckan avsätts för studierna, en del av dessa inne på skolan, och jag ser fram emot det. Dels var det ju 12½ år sedan jag avslutade min utbildning och lite förnyad kunskap är aldrig fel, och dels känns det som ett skönt avbrott från jobbet att plugga en dag/vecka. Som det ser ut nu ligger studiedagen de flesta veckorna på onsdagen, aldeles perfekt ju...

Veckan som gått har jag jobbat halva och varit ledig halva. Ganska lagom det också. Och igår var det kräftskiva. Himla skoj. Och en av gästerna råkade vara från samma håla som jag och i ungefär samma ålder, och vi umgicks i ungefär samma kretsar i ungdomens dagar. Så vi hade en del att pladdra om. Hoppas vi inte tråkade ut de andra ;-)

Simon hade kul i alla fall:

Denna dåren också.....

Veckans kräkvarning!

Veckans kräkvarning står den människa för som har mage vara med i "Vi som hatar Kvinnomisshandlare" och "Vi som fått nog av män som behandlar kvinnor illa" och liknande grupper på facebook och som själv är just en sådan.... *tar fram påsen*

EFIT lördag 1 augusti 2009.

Ja, alltså Ett Foto I Timmen.

1 augusti är också vår bröllopsdag, den 1 augusti 1998 knöt vi äktenskapets band. Och knuten håller än.

Klockan 10 steg vi upp och jag kunde titta ut på en klarblå himmel. Hade vi inte haft andra planer hade det nog blivit beachen.


Klockan 11 provar och förevigar jag min nya tröja :-)


Klockan 12 packades familjen in i Sune för avfärd mot Malmö. Simon med munkar som matsäck ;-)


Timmen senare har vi lämnat Simon hos sin farmor och farfar och tagit oss in till centrala Malmö. Och det där med att betala parkeringen verkar svårare än det låter, Peter hade inte riktig koll på knapparna.


Klockan är två och efter att ha ätit lunch på Grafitti Café hamnade vi på Lilla Torg där vi tog en öl.


Klockan tre: hemfärd.


Klockan fyra: kärleksförklaringar :-) Puss på dig!


Hmm, kubb är inte min starka sida. Inte heller denna gången, klockan 17... jag fick pisk.


Jag köpte ett nytt kors på marknaden på fredagen, det var jag såklart tvungen att visa upp här klockan 18.


Klockan 19 hade vi just fått in vår mat på restaurangen och fått sällskap av en kompis sedan gymnasietiden.


Klockan 20 ungefär: dessert.


Och klockan 21 hade vi inte kommit längre än såhär ;-)


Klockan är tio på kvällen och vi har förflyttat oss till puben tvärs över gatan. Och jag måste givetvis testa kameran i min telefon. Den är tyvärr mycket sämre än Peters...


Klockan 23 ser han lite slirig ut, min man. Men det var han inte. Personen bakom kameran däremot, d v s jag.... Vi hade sällskap av ett par vänner och det blev en del öl ja.


Sen är det inte lönt att visa mer ;-)