TVÅ dagar på rad har jag delat en avokado och mötts av perfektion. Det var så vackert att jag nästan grät. Och lite tog det emot att mosa ena halvan på mackan och tärna den andra ner i en sallad, som att förstöra ett konstverk. Men, så fick det bli ändå, ty äta bör man - annars dör man. Sägs det.
Ikväll börjar min terapi, min friskvård, min livlina. Det är dags för en ny termin med gospel! Om jag nu lyckas ta mig dit, just nu känns det tveksamt då jag 1½ h efter dusch och hårtvätt fortfarande sitter i fåtöljen och samlar kraft att göra mig i ordning. I skrivande stund har jag 1½ h kvar tills jag måste ge mig av hemifrån, så kroppen får allt se till att skärpa till sig snart. Första steget blir att försöka få borsten igenom håret som i sin tur preparerats med en leave-in-conditioner, vars utseende i sin tur för tankarna till filmen Den där Mary 😀😀😀 (Fattar ni inte har ni nog inte sett den)
Och imorron, snälla vädergudar! Ta och sansa er! Jag ska åka till Tyskland och vill absolut inte befinna mig på en båt, hur stor den än är, i den blåst som varit de senaste dagarna. Så, det räcker nu, gör för en gångs skull som SMHI säger och ta det lugnt från kl 8. Tack.
Ordinarie EFIT-dag var söndag 12 februari. Jag glömde... och körde i stället söndag 19 februari. Rätt månad, rätt veckodag, bara fel datum. Inte så fruktansvärt illa pinkat av en blind trähäst.
För den som till äventyrs vid detta laget inte vet vad EFIT är så finns info att läsa HÄR.
Denna syn mötte mig i spegeln kl 9.30 efter en natt med i princip ingen sömn alls. Jag har sällan känt mig snyggare.
En timme senare hade läget hyfsat till sig litegrann åtminstone med hjälp av lite hårprodukter och smink. Redo att visa mig för folk gav jag mig av mot sta'n, i ösregnet. Hoppas alla som absolut ville bli av med snön är nöjda nu.
11.30 hade jag hunnit dricka upp ungefär hälften av denna belgiska varma chokladen på Espresso House. Gjord på lättmjölk så jag kunde ta den med grädde utan dåligt samvete 😁. Logiskt, visst? Hur det smakade? Inte dumt, inte dumt alls... Fika-sällskapet var inte heller dumt 😊, en ny bekantskap som på flera sätt är väldigt lik mig. Stackarn... 😀
Tipsad av min nya bekantskap laddade jag ner en app där man för matdagbok genom att fotografera det man stoppar i sig. Tyvärr visar det sig att den inte vill samarbeta med min telefon utan stänger ner sig direkt. Men, jag ska snart byta telefon ;) Så fort jag får tummen ur... Ja jag vet att klockan var 13.05 här men det tog ett tag innan jag fattade att stället hade WiFi så att jag kunde ladda hem appen direkt.
Så var det dags att beskåda lite bowling, B-laget denna gång. Ungefär 13.45 var klockan här.
14.30 var matchen nästan slut, och vissa hade större anledning att vara nöjd än andra. Kan man säga.
Dags för mellanmål i bilen 15.30, trots att jag fortfarande var mätt av chokladen. Yoghurt hade jag med mig denna gången.
16.30. Hemma. Stentrött. Ska vila en timme. Hej sängen! Ställer in väckarklockan om utifall jag skulle somna.
17.30. Klockan ringer. Stänger av den. Har vilat en timme. Ska baaaaara ligga 5 minuter till. Absolut inte sova nu, då kan jag nog inte somna sen vid läggdags.
Men ojdå, jag somnade visst! Vaknade 19.30, och kollade i spegeln om jag hade lika röda ögon som det kändes som. Men nej, långt ifrån.
Eftersom jag somnat, och familjen inte velat väcka mig, så hade jag förståss missat middagen. Men maken rodde ihop detta till mig som jag åt 20.30. Nej, det är ingen bilformad kaka 😉, det är en vegetarisk schnitzel från Amamma. Räddaren i nöden!
21.30. Vänner. Ovanligt va??
Lite Yatzy innan läggdags, och lagom till kl 22.30 fick jag utropa Plötsligt händer det!!
Sen blir det inte mer för den femöringen. Vildare än så är inte mitt liv just nu.
Jag började skriva ett inlägg om hur varierande dagsformen kan vara när man har de sjukdomarna jag har, hade i huvudet en klar tanke om hur jag skulle beskriva mina svängningar den senaste veckan koncist och tydligt och inte alltför deppigt och gnälligt. Jag kom en bit på vägen, och sen körde allt ihop sig till en enda gröt i huvudet, jag tappade all antydan till röd tråd och inte minst blev jag sådär gnällig och tyck-synd-om-mig:ig som jag inte vill bara. Så, jag sket i't! I stället blir det matblogg. Jominsann. Lite extra för den som är intresserad av att minska rejält på kolhydraterna av olika skäl. Paj är gott, inte sant? Och vill man då käka lågkolhydratkost så finns det ju lite olika recept på lowcarb- eller LCHF-pajdeg. Men ingen av de jag ätit hittills har varit särskilt goda, och är det inte ändå fyllningen som är godast? Så, mitt tips är att skita i pajskalet helt om man nu inte vill äta vanligt av någon anledning. Eller OK, skita i det bör man kanske inte göra. Men strunta i det då? Hoppa över? Inte bokstavligt då... Jag kallar det här helt enkelt Paj utan skal.
Man får givetvis ha den fyllning man själv föredrar. Skinka, broccoli, svamp eller whatever. Men två nycklar till ett bra resultat är 1) mycket ost och 2) "äggig" äggstanning. Detta för ett tillräckligt fast och fint resultat nu när inget skal finns att hålla allt i örat. Jag själv gjorde sisåhär: 100 g riven ost, 25 g strimlade Pärsons "Vegoskivor", en näve tärnad paprika och lite purjolök blandades och fördelades i 2 små (ca 14 cm i diameter) runda formar. Äggstanningen gjordes av 2 stora ägg, 0,75 dl grädde, 0,75 dl mjölk och en nypa paprikapulver och hälldes sedan över. Ca 20 minuter i ugnen på 200 grader - sen var det klart. Perfekt att frysa in i portionsbitar, och dessutom gott att äta även kallt. Men ni bör låta pajen tina upp först 😁. Kolhydratinnehållet i en sådan där paj är ca 5-6 g, lite beroende på vad man väljer för ost bl a. Och så en grej till. Bröd. Eller i detta fallet "bröd", för på riktigt är det väl inte bröd... men brödsubstitut. Det finns en uppsjö av recept även på sådant. De godaste, enligt mig, är de som innehåller en massa frön och hackade nötter och så. Men de orkar jag inte baka 😉, plus att jag tycker de ofta är lite för mättande. Precis som att fyllningen är det godaste med pajen är pålägget det godaste med mackan, det ska mest finnas där för att ha nåt att lägga det gottiga på, så jag vill ha nåt "bröd" som inte är för mäktigt. Här är ett recept som inte har nötter och sådant i sig men ändå är lite stabilare än t ex oopsies som mest smakar ägg:
Kesobröd 125 g keso (eller annan cottage cheese såklart) 3 ägg 3 msk kokosmjöl 1 dl mandelmjöl 1 msk fiberhusk en nypa salt 2 tsk bakpulver 1 msk rapsolja
Vill man ha ett bröd fri från keso-klumpar mixar man keso och ägg med t ex stavmixer i en skål, annars rör man bara ihop det. Blanda övriga ingredienser väl och tillsätt sedan ägg/keso-blandningen och rör ihop. Bred ut smeten på ett bakplåtspapper på en plåt eller i en ugnsform, ca 1 cm tjockt. Grädda i 200 grader ca 15 minuter. Låt svalna och dela i bitar. Jag tyckte det blev lagom med 6 bitar där varje bit sedan delas på tvären till två tunnare mackor. 1 bit, på mitt sätt då, ger ca 2 g kolhydrater. Och ja, ni FÅR lov att ha frön och nötter i om ni vill 😉. Imorron kväll blir det hemkörd pizza till middag, och finns orken ska jag i samma veva passa på att göra en laddning pizzabullar till. Gott gotti gott gott!
Det måste vara väldigt energikrävande att leta problem och saker att bli upprörd över som en del gör. Som den gravida kvinnan som får frågan av barnmorskan var hon jobbar. Oh vilken konstig fråga, vad kan barnmorskan ha för hemska baktankar med den? Eller som matkasse-köparna som fick quornfärs till en av middagarna, som då blev lakto-ovo-vegetarisk, och därför kände sig lurade och utsatta för en "vegetarisk konspiration". Märk väl, det är ingen kött-kasse utan en mat-kasse, och även qornfärs är rimligen mat. (Undrar om reaktionen blivit lika stark om ett av recepten varit på tomatsoppa med mozarella t ex, grekisk sallad, eller ärtsoppa utan fläsk i, alltså mat många äter utan att kalla den för vegetarisk?) Eller som veganen som fick betala mer för sina färdiga burgare i affären än köttätaren fick för sina och då ansåg sig diskriminerad. Eller för den delen på samma tema vegetarianen som vid jul fick rabattkupong på julskinka med sin ICA-buffétidning och då ville anmäla affären. (För vad? På vilka grunder? Ingen vet, tror jag). Eller som klädköparen som veckan därpå såg "sitt" plagg till nedsatt pris, anklagade butiken för bedrägeri och krävde att få mellanskillnaden tillbaka. Eller t ex bussresenären som kände sig personligen utsatt och kränkt av att ombedas flytta sin väska från sätet bredvid så att en annan passagerare kunde få sitta där, för det fanns faktiskt lediga säten utan väska på längre bak! Jomen ni hajjar... Vad vinner man egentligen på att vara sådär? På tal om att vinna så saknar ni kanske (säkert) mina Melodifestivalrecensioner? Jag har det ultimata försvaret för att dessa uteblivit: det har helt enkelt varit för jädra usel kvalitet (typ en enda _bra_ låt på 14 bidrag hittills) så deltävlingarna hittills förtjänar inte ö h t att omskrivas! Såede! I stället bjuder jag på en ordvits. En riktigt torr en.
Nu har vi haft det vintrigt och vitt här i flera dagar *kors i taket* och det verkar som att gränsen snart är nådd. Ljummare väder har påbörjat sitt intåg och snart är det väl slask för hela slanten. Så idag när även smärtgränsen för mina kognitiva förmågor som det så fint heter nåddes efter att ha förberett mig för samtal på sonens skola passade jag på att njuta av en härlig vinterdag. Eller eftermiddag. Eller timme i alla fall. Jag har sagt det förr och säger det igen; att bo nära havet är ett privilegium!
Den orörda buckliga snön var lite cool.
Bucklig snö, förresten. Det låter som en halvtaskig engelsk kriminalfilm 😀
Det mest spännande som hänt annars sedan senast var min lilla tripp till Lund i torsdags för allergiutredningen. Spännande inte bara för vilket resultat proverna kan tänkas ge utan även för att jag, som en del av er redan vet, har ett lokalsinne av digniteten "gå vilse i min egen bakficka". Eller bauglomma som vi säger på skånska. Och trippen började med att just det tåg jag tänkt ta för att inte vara ute i sista minuten var inställt, så det blev snålt med tid lik förbenat och jag blev tvungen att mot min vilja och ursprungliga plan byta till stadsbuss. Men, jag hamnade rätt 😊och kom t o m i tid. Hurra för mig!
Vad man kom fram till denna gången är för långt att dra här, men man kan sammanfatta det med att jag är en allmänt känslig typ (who knew??). Överkänslig t o m. Förrutom några rätt soklara allergier så verkar jag reagera på lite allt möjligt och även själva sticken vid pricktesten så de var lite knepiga att läsa av. Men, vem har sagt att livet, eller jobbet, ska vara lätt? Nej just det...
Det slutade med att de tömde mig på blod, kändes det som i alla fall, för att ta några riktade tester mot vissa ämnen och beroende på de resultaten ska vi kanske sen testa med lite kontrollerad provokation. D v s utsätta mig för ämnet och se vad som händer. Bl a kan detta ske gällande mina älskade jordgubbar 🍓, och mot vanligt penicillin som ju hade varit himla smidigt om jag tålt numera. Men det är bara om de nu tagna proverna visar negativt så att säga. Så håll tummarna för det om ni inte har något vettigare för er (vilket jag har svårt att tänka mig eftersom ni läser min blogg). Det behövs i nuläget bara t o m 14 mars då jag ska prata med läkaren igen. Det fixar ni va?
(Återkoppling till förra inläggets rubrik, för den som undrar 😉)
Men, det kunde blivit kattskit av alltihop. På fredagens Metallica-gig lät det rent ut sagt för jävligt, främst från James mun, och söndagens tillställning blev till intet. De som hade biljetter till den får vänta till september för en ny chans. Så det blev en spänd väntan på besked om "vår" konsert, och Ticketmaster skrämde skiten ur mig genom att skicka mail... som dock handlade om andra saker. Först vid lunchtid igår bekräftades att giget skulle bli av. Och jag var då lite rädd att de egentligen inte var redo, att det inte skulle låta bra då heller. Men det gjorde det minsann! Av mina 4 Metallica-konserter (hittills) landar denna nog på en andraplats, slagen bara av spelningen på Forum i samma stad 2009. Bl a antagligen med hjälp av att dels den senaste plattan var riktigt bra, bästa på länge, och dels att killarna (OK, gubbarna då 😊) kändes väldigt nöjda och lättade över att kunna genomföra det hela.
Arenan då? Jo det kändes som att man fick ut maximalt av bandets placering av scenen, mitt på golvet, så även de som satt på övre läktarna (inte vi, tack och lov) verkar ha känt sig "nära". Men ljudet skulle nog behöva justeras litegrann, det var som om det var fel frekvens i fel förstärkare så att säga så att fel ljud gick igenom även med proppar i öronen.
Men, det var ju inte bandets fel... Och de får ett extra plus i kanten för att de gjorde min personliga favorit, Fade to Black, bättre än på Ullevi förra sommaren.
Vill ni se och höra lite av vad ni missade? OK, här kommer några bitar från fem låtar; Creeping death (som jag inte hört live sedan 1992), For whom the bell tolls (troligen kvällens bästa), One (mäktig som vanligt), Seek and destroy (med ett av de bästa riffen) och så oemotståndliga Nothing else matters.
Förresten så visade sig min hjärna från sin bästa sida när vi via bro, tunnel och kusin Therese och hennes mans bil kommit över till Köpenhamn, parkerat och tagit oss upp i Fields köpcentra... och jag reagerar på att det var ju värst vad många snackar danska! Hmmm... Jag tror skallen min hänger kvar på den gamla goda tiden innan bron, så har man inte åkt båt kan man inte ha kommit till Danmark. Typ...
Jag tycker att jag borde få konsertbiljetter på högkostnadsskyddet faktiskt, för så länge giget pågick kände jag ingen som helst smärta eller värk. Nada! Det är rena friskvården för tusan. Bakslaget som jag väntat mig idag har uteblivit också... men ibland är det fördröjning på det så kanske blir morgondagen rena pinan när jag ska ta mig till Lungmedicin i Lund. Men men, skulle det behövas kan jag åka kollektivt nästan fram till dörren och sen är almanackan tom i tre dagar. Och jag får räkna det som en sådan där sak som är värt det, för jag njöt verkligen igår, Till fullo!
På tal om njutning: vi har snö!! På riktigt. Det har snöat lätt större delen av tiden i över ett dygn och hunnit bli ett vackert vitt täcke, och även givetvis en rejäl nästan knähög vall just bakom min bil som jag var tvungen att skotta bort tidigare idag. Men det är fint, så fint!
