EFIT söndag 20 mars.

Igår var en officiell EFIT-dag, och jag var faktiskt på alerten!

Ni som inte vet vad EFIT är men blivit nyfikna nu, läs HÄR.

Då kör vi!

Dags att stiga upp och ta hand om huden lite!
Ansiktsskrubb, ansiktsvatten och sen dagkräm blev det denna gång.

Frukosten intogs i vårsolen på altanen.
Flingor, blåbärssylt och mjölk.

Efter en stund gjorde sonen mig sällskap ute och
visade lite nya tricks med fotbollen. Tjusigt!

Blomkrukor och -lådor har blivit grymt eftersatta
nu när jag varit sjuk, men till slut fick de sina första blommor för året.
Här är ett smakprov.

Dags för vila igen! I sällskap av ett glas cola och en banan
invigde jag nya brickbordet.

Efter en slö timme trollade jag fram lite ork och började
så smått rota lite i garaget som Gud glömde.

En timme senare hade jag dels tömt ovanpå kylen (se förra bilden),
en yta som SKA vara ledig för avlastning, och dels rensat
1 ½ skåp med krukor med mera. En del ska skänkas bort,
men det mesta kastas.

Därefter var kroppen slut och behövde vila igen så jag körde lite
spel på telefonen sittandes i min lilla vilohörna i sovrummet.

Jag har inga planer på att flytta men det är kul att kolla runt
på Hemnet ändå, och det gjorde jag även igår kväll.

Därefter blev det kultfilm på TV:
Crocodile Dundee!

De kommande timmarna får symboliseras av ett foto
av mitt täcke, för de spenderades därunder ömsom slökollandes
på TV ömsom sovandes.

Hjärnan behöver motioneras ibland, så före det
"riktiga" sänggåendet körde jag några rundor
Words in a Pic.

Sedan blev det inte mer för den femöringen!

Tecknad film + pepp-låt = sant!

Jag, make och son såg Zootropolis på bio i helgen som gick. Filmen var bra, absolut. Men inte bara filmen... utan ledmotivet också. Jag är inget stort fan av Shakiras musik men Try Everything är långt ifrån pjåkig. Lite klyschig (oj, fjärde gången idag jag använder det ordet på olika ställen ;-) ) kanske, men det är snabbt förlåtet för det fungerar... och jag har en ny favorit på hög volym i bilen. Och om jag kunnat träna hade den nog varit given på den spellistan också.

I won’t give up, no I won’t give in 

'Till I reach the end And then I’ll start again 

Though I’m on the lead I wanna try everything 

I wanna try even though I could fail

Varenda gnutta pepp jag kan få är välbehövligt just nu, även i form av klyschor
från en sjungande tecknad gasell :-D

På tal om musik så har jag i alla fall en sak att se fram emot. På min och Peters 21-årsdag (ja förhållandet alltså, inte våra egna åldrar) den 28 oktober ska vi bli underhållna på Malmö Arena. Bland annat Peter Johansson, Joakim Cans och Kee Marcello ska framföra några av 80-talets största rockhits.

Annars? Tja här hemma stämmer det rätt bra att julen varar än till påska. För igår togs till slut utomhusljusslingorna från i julas ner, och ungefär samtidigt kom lite påskigt pynt fram. Såhär:

Så snart jag orkar lyfta på häcken och klä på mig ska jag och Simon också pynta några kvistar i en kruka på altanen. Sen blir det inte mycket påskigare här hemma. Eller jo, jag ska givetvis fixa ett vårigt/påskigt ljusfat också. 

Årets första ute-växter har för övrigt inköpts. Inget avancerat, bara ett gäng penséer och några murgrönor, men trevligare än ingenting. Och så har vi premiärgrillat. Sonen tyckte vi skulle sitta ute och äta också, men han är ju inte riktigt klok han :-D Riktigt kloka är inte de vänner vi ska till ikväll heller, så vi lär känna oss som hemma :-D

Mmmmm, så gott med pannkakor!

Så tänkte jag i eftermiddags när jag ur frysen plockade fram burken med etiketten "Pannkakor m. lite mjöl" ur frysen, satte fram dem för upptining och såg fram emot att avnjuta dem nu ikväll.

Här är min kvällsmat:

Konstiga pannkakor eller hur?

Jo serrni det är såhär att det kan vara vettigt att se till så att etiketterna på frysburkarna stämmer.

På tal om mat så är det kris på riktigt nu när det gäller vikten. En evig följetång det där. Jag har ju ett minst sagt jobbigt förhållande till mat och har varierat rejält i vikt under mitt vuxna liv. Om vi då betänker att jag har en förmåga till känsloätning, är oerhört mycket bättre på att gå upp i vikt än att gå ner (no shit) och nu p g a sjukdom har en fysisk aktivitetsnivå lägre än nå'nsinn så är det kanske inte så svårt att gissa vilken ände av vikt-skalan jag befinner mig nu.

Men det är inte bara jag som befinner mig där. Min äkta hälft gör mig sällskap. Vi måste se till att göra sällskap neråt också. Dags för försök nummer..., sjuttiosexton?


Sjukdom var det ja. Idag påbörjades min somatiska utredning och misstanke finns om en kronisk sjukdom som många av mina symtom som tidigare setts som isolerade öar i så fall gemensamt hör till. För första gången blev också svaret på frågan om patienten bedöms kunna återgå i arbete "Kan ej bedömas i nuläget" istället för att tidigare ha varit "ja" eftersom man utgått från att det handlat om utmattningssyndrom och/eller depression. Diagnoser man nu alltså frångått. Givetvis är det inget positivt i sig att även läkarna är osäkra på om jag kommer att ha arbetsförmåga framöver, det är ganska nedslående för jag vill absolut inte vara ofrivilligt färdigjobbad vid 40, men det visar också på vikten av att denna utredningen genomförs ordentligt och det minskar nog dessutom risken att försäkringskassan ska överväga att neka sjukpenning så länge den pågår.

Så idag fick jag användning av min lååååånga lista med symtom och blev 5 rör blod fattigare. Nytt läkarbesök om en månad, och då är förhoppningsvis den läkare som jag listats hos frisk igen. Jag skulle varit hos honom härom dagen men fick p g a hans sjukdom träffa en tillfälligt inplockad läkare idag i stället. Jag är glad att hon ändå kickade igång utredningen, allt lär ta tillräckligt lång tid ändå.

Annars då? Jo jag använde min lilla energireserv till att äta påsklunch på jobbet idag. Åh vad jag saknar ungarna, kollegorna, jobbet, lönen :-D... Efteråt satte jag mig nere vid stranden en timme och bara kopplade av och njöt av omgivningen. Har jag sagt hur priviligerad jag känner mig som bor och lever nära havet? Jaså, det har jag... OK, men det tåls att sägas igen! Bara kolla! Såhär ser det ut strax nedanför min arbetsplats:

Ibland vill jag bara isolera mig...

... i en liten bubbla för att slippa påminnas om hur jädra korkade folk kan vara.

T ex hade jag sluppit bli varse "folks" resonemang i efterdyningarna av det tragiska mordet på 15-årige Arminas på en skola i Broby i början av året. Den 14-årige mördaren åtalas inte, vilket givetvis från bajsbrunt håll kopplas till att han (liksom offret) var invandrare och därför slapp undan. Men hallå, hur kan så många i övrigt fungerande vuxna inte veta att straffmyndighetsåldern (även kallad straffbarhetsåldern) i Sverige är 15 år? Helt utan urskiljning utifrån var du eller dina föräldrar är födda.

Jag hade sluppit märka av hur många som utgår från att personer med osynliga sjukdomar och funktionshinder bara hittar på, när man rimligen OM man nu hittat på hade valt att hitta på nåt som gynnar en själv... och inte t ex nåt som omöjliggör och t o m förvärras av det man helst av allt vill syssla med. Och hade man hittat på hade man väl hittat på nåt som folk tror på? För ingen vill väl bli misstrodd, eller? Alltså hade jag hittat på en sjukdom hade jag velat ha nåt som blir bättre ju mer jag bowlar och går på fester och konserter och annat kul och som blir sämre av allt tråkigt hushållsarbete t ex. Jag hade inte valt att hamna på akuten eller bli matt, yr och svag 3 dygn efter 2 seriers kägelvältande eller bli i princip sängliggande i minst ett dygn efter en kvälls social samvaro med vänner. Men, jag kanske är ett unikum?

Många självgoda personer helt utan självinsikt hade gått mig spårlöst förbi, de hade inte haft tillträde till min bubbla med verklighetsfilter.

Och jag hade kanske kunnat leva lyckligt ovetandes om att "men så har människor alltid gjort/sagt" tydligen är ett försvar för ungefär vilka handlingar, beteenden och uttalanden som helst.

Bara som exempel då.

Å andra sidan är det många och mycket jag saknat där i bubblan, så kan den inte vara högst tillfällig och selektiv vill jag nog vara utan den ändå. Jag får väl öva upp min förmåga att skaka av mig och traska vidare, förrutom de tillfällen jag verkligen har både tid och gott om ork att reagera, informera och upplysa. Hur lär man sig det tro? Är det ö h t möjligt?

Annars då? Tja...

Jag håller på med lite detektivarbete efter att flera försändelser försvunnit innan eller efter att de nått vår brevlåda för ett tag sedan. Jag vill ha tag på lite detaljer från avsändaren innan jag gör en polisanmälan.

Jag och några medhjälpare försöker få till en present till gode vännen som fyller 45 och som absolut inte önskar sig något mer än vårt sällskap på firandet (men så fungerar det inte nej).

Dassaholken fortsätter fylla på vatten i behållaren även efter att den är full (dagens intressantaste va? Erkänn!).

Hemmet har utsmyckats med två nya ljuslyktor, tänka sig (hängandes från taket för omväxlings skull)!

Och sist man kanske inte minst: det har tagits nya familjefoton, utan att fotografen förvarnat så det är ett under att alla blev så pass bra ;-) Framöver får man nog vara noga med att vara hel och ren och sminkad och grejad även vid minsta fika-stund.
Såhär såg vi ut igår med magarna fulla av våfflor:

Jag ligger på laddning...

... för att fira lite Våffeldag några veckor i förväg hemma hos päronen, men det är lång uppladdningstid på mitt batteri numera och dessutom så laddas det ur snabbt som en anka bajsar vid användning. Det senare har sina likheter med en iPhone, det ska medges.

Jag förstår att ni alla saknar mina Melodifestival-recensioner och jag ber som ödmjukast om förståelse för detta. Men här kommer en liten sammanfattning inför finalen:

Finalfältets starkaste bidrag, over all: Constellation Prize (Robin Bengtsson)
Finalfältets starkaste refräng: Human (Oscar Zia)
Finalfältets starkaste röst: Wiktoria
Finalfältets svagaste bidrag: Youniverse (Molly Sandén)
Borde ha varit i final: You carved your name (Swingfly feaut. Helena Gutarra)
Största besvikelse: att David Lindgren inte hade en starkare låt
Årets trend: skittrista intetsägande scenkläder
Årets sommarplåga: Bada nakna (Samir & Viktor)

Hur tror jag det går? Oj... Det känns rätt jämnt i år. Inte jämnt i betydelsen bra, utan jämnt i betydelsen ganska mediokert alltihopa Jag hoppas då på Constellation Prize men tror inte det kommer att bli så. Nej jag får nog vänta några dagar innan jag ger mitt slutliga tips. Det är ju viktiga grejer det här :-) Tills dess kan ni ju kontra med era egna åsikter vettja!