Och vips blev jag 12 år igen.

Efter att i söndags ha tagit det med facit i hand rätta beslutet att stanna hemma från jobbet på måndagen med min dubbelsidiga ögoninflammation och igentäppta bihålor så fick jag rådet att se på nån bra film. Jag hamnade genast i nostalgiträsket och började kolla på en film som jag och syrran kunde varenda replik till och såg minst 30 gånger typ 1987-88: Youngblood! Med en ung Patrick Swayze, en väldigt ung Rob Lowe och en Keanu Reeves fortfarande okänd för de allra flesta. Nu kunde jag väl inte riktigt alla replikerna, men många av dem ;-) Och många blickar och små gester.

Och vad "bra film" är kan väl diskuteras. Och denna är väl inte direkt nåt filmhistoriskt mästerverk och var knappast på tapeten att bli Oscarsnominerad, om man säger så. Men den fyllde sitt syfte då som "åh vad spännande det är och så snygg han är!!!"-film när jag var 12-13 och den fyllde sitt syfte som nostalgifilm nu. Samtidigt som ett par timmar till av tristess undveks.

Därefter blev jag sugen på Nu är det kört från ungefär samma era, med 2 x Corey (Feldman & Haim) och en ung Heather Graham, men kunde inte hitta den gratis utan att behöva registrera bankortet på nån tveksam sida... så jag fick klara mig utan. I stället började jag se Vänner på Viaplay, från första avsnittet. Nu är jag inne på säsong 3 :-) Men mycker mer kanske det inte blir, för imorron ska jag jobba igen. Nu är jag bara "normalförkyld" och ögonen tål dagsljus så jobb ska det bli och sen välbehövligt besök hos frissan.

Ögoninflammation förresten, finns det något sexigare? Denna synen mötte mig i spegeln i fredags:

Sen fick andra ögat också sin beskärda del och ett tag trodde jag aldrig det skulle bli bättre. Men till slut vände det och igår kväll såg personen i spegeln ut såhär:

Klar förbättring om ni frågar mig :-)

Nu har ju min kropp fler skavanker än så. Förrutom att den väger för mycket (vilket jag jobbar med, mer om det framöver hoppas jag) så har jag ju två dåliga händer. Efter lååååång väntan har jag nu äntligen kunnat stämma av med handkirurgen ang. vänsterhanden med försvagning, domningar och kramper. Kort sagt så antar man att ulnarisnerven är i kläm p g a en äldre skada och i vår någon gång planeras en operation av armbågen. Under själva ingreppet gör man ungefär samma sak som vid operation av karpaltunnelsyndrom men här handlar det om kubitaltunneln i armbågen. Mina besvär räknas som "medelsvåra" och oddsen för bra resultat av operationen är goda. Betydligt bättre än om man skulle vänta och besvären sedan blir riktigt svåra (i värsta fall betydande värk och klofingerfelställning).

Och så något kul: Jag ska sjunga gospel! Jag är anmäld och betald för vårens omgång av Du kan sjunga gospel i Malmö. Med Gabriel Forss. 10 rep och sedan konsert, åh vad det ska bli härligt! Det var aldeles för många år sedan...

Har sett ett par roliga komedier idag.

Ja något måste man ju göra på sin lediga dag när förkylningen Allan anfallit med stor kraft. Fast egentligen var det inga komedier på riktigt, utan inslag på TV-shop typ. Men nästan lika roliga.

Först en träningsmaskin som givetvis är bättre än alla andra på marknaden (det påstås ju inte om någon annan maskin, eller hur?), ger fantastisk allroundträning inkl. pulshöjande och svettig cardio. Så svettig att den smärta vackra och välsminkade kvinnan på filmen torkar sitt svett, från sin urringning... med en liten liten servettliknande sak... duttande och lätt ungefär som en "fin dam" försiktigt torkar bort en droppe te ur mungipan. Jag tror baske mig att lillfingret spretade också. Det är svårt att förklara med ord, men tro mig. Det såg urfjantigt ut.

Se'n en superstekpanna som ingenting kan fastna i. Inte ens smälta plastskedar eller kondenserad inkokt mölk. Låter ju bra. Kocken (med rejäl rondör för övrigt) som saluför pannan tillsammans med en prydlig smärt kvinna påpekar flera gånger hur sund matlagningen blir med denna pannan eftersom man inte behöver tillsätta olja eller smör och att den är toppen om man vill hålla vikten nere. Följt av att de dränker de stekta grönsakerna i honung (alltså _mycket_) och därefter poppar popcorn (utan tillsatt fett, fortfarande) som de sedan häller sockrig kolasås över, steker pannkaksliknande grejer som de strör florsocker över och serverar med både vispgrädde och socker-rik bärsås till och visar hur man gör vetebullar med vaniljkräm på ett perfekt sätt eftersom pannan ju inte behöver smörjas med olja eller smör. Hmm... ja det är uppenbart att det finns olika syn på vad sund och viktsmart matlagning är ;-)

Jag tror jag stannar här framför TVn och ser vilken kul film som kommer härnäst!

Jag har goda ursäkter faktiskt.

Jag har haft fullt upp hemma.
Jag har haft fullt upp på jobbet.
Jag var ledig så länge att det var tufft att komma igång igen.
Jag har inte bara en dåligt fungerande nerv i vänsterhanden utan nu också en trolig seninflammation i högran.
Med andra ord, att bloggen inte uppdaterats på två veckor är inget konstigt. Så det så!

Sedan senast har jag hunnit komma på plats 17 i T-Mixen tillsammans med maken trots den skadade handen, genomfört projekt Julfest 2014-15, fått röntgat nyss skadade hand, skolat in 2½ nya barn (kan man säga) på jobbet, varit arbetsledare när julen kastats ut, insett att jag faktiskt inte ska bowla just nu hur envis jag än är, inte handlat ett enda nytt klädesplagg, bara köpt tre nya smycken och detta för totalt 60 kr, samt provat en ny sorts vin. Ja plus några saker till.

Julfesten i år befolkades av 14 vuxna (eller ja, personer som uppnått myndig ålder) och 9 barn och kändes lyckad som vanligt. Största hotet var väderleken som kunde hindrat några av gästerna från att ta sig hit, men det löste sig och alla som tackat ja kom. Och hade de sedan inte kunnat ta sig hem vore det ingen större fara :-D

I ärendet kring vem som i smyg lånade min telefon, främst kameran i den då, har jag några huvudmisstänkta men ingen har hittills erkänt.

Idag däremot har jag gjort ganska så exakt ingenting. Maken visade sig igår kväll vara magsjuk, men nu på bättringsvägen, så jag och Simon håller oss så långt ifrån honom som möjligt. Förrutom en kort stunds frisk luft har det tagit sig uttryck i att jag mest slösurfat och zappat på TVn i sovrummet och sonen avancerat till sista svåra banan på något dataspel i arbetsrummet. Maken å sin sida har sedan igår haft TV-soffan under belägring.

Undrar vad kroppen tycker om man tar sig en snaps klorin?

Jag började skriva ett inlägg...

... i torsdags, men jag glömde bort det se'n. Synd om er, för nu går ni ju miste om informationen att vi inte åt pizza på stora pizza-ätar-dagen utan istället nyårsmatsrester...

och inte heller får ni nu ta del av de inte fullt lyckade fotona från nyårsfirandet.

Sorry! Så kan det gå.

Nu närmar det sig vanlig vardag igen. När jag gick på min ledighet kändes den så lång, men nu är det bara några få dagar kvar att vända tillbaka dygnet på (Good Luck Jennie!). Sonen verkar sova fortfarande, fast vi försökte få honom i säng i hyfsad tid igår. Jag får kanske gå in och kolla om han andas ö h t... 

Om en vecka är det dags för vår traditionsenliga julfest. Och SEN är julen slut! Nästan... Tjugondedag Knut dansar julen ut. Jag tillhör ju inte de där som plockar fram allt juligt i slutet av november och sen knappt kan vänta på att få kasta ut det igen så fort Benjamin Syrsa slutat sjunga.

Bokslut över 2014? Tja, det kan väl summeras med att det gått upp och ner. Som de flesta andra år alltså. Jobbigaste perioden var nog den som bestod av väntan på att dels bli av med tumören i mitt bröst och dels på att få veta om den var ofarlig (vilket den ju var), i tuff konkurrens med min djupa svacka i september ungefär där luften gick ur mig sådär som den gjort några gånger tidigare i mitt liv. Men aldrig tidigare har jag lyckats fylla på så bra och så snabbt igen med ny luft, ny energi, ny stabilitet, och det tar jag med mig som något positivt. Bästa perioden... ? Oj, vad svårt. Det är så lätt att fokusera på det som är dåligt och låta det som är bra hamna i skymundan. Men jag hade många härliga dagar under sommarsemestern, både med underbara vänner, med "bara" familjen och på helt egen hand. Och den där skaran av vänner har också fått nytt blod under året vilket jag är oerhört tacksam för.

2015 är året då jag fyller 40 och får fler semesterdagar ;-) 2015 är också året då vi, om vi håller ut till hösten ;-), firar 20 år som par. 2015 får hemskt gärna vara året då jag slutligen lyckas få en kropp jag känner mig hemma i, som jag tycker om och som fyller sin funktion tillfredsställande. 2015 får också utan protester från min sida göra mitt bankkonto fetare!