tisdag, september 30, 2014

Dags att beställa nya visitkort.

Jennie Johansson
leg. förskollärare

Ja till slut kom så legitimationen. Att det tagit tid får jag och skolverket dela ansvaret för. Och det borde rimligen inte varit något problem att få igenom det, högskolan var noga med utformningen av kompletteringsutbildningen såväl som dokumenten till Skolverket, men man ska ju inte ropa hej förrän man är över ån. Hej!

Så vitt jag vet har utbildningen fram tills i somras åtminstone bara gått just i Malmö, och utifrån vad jag minns var det bara jag i klassen som hade min typ av grundutbildning. De övriga hade inriktningar mot skolan, eller kombinerad skola och fritidshem, men jag tror ingen mer än jag gick den gamla Barn- och ungdomspedagogiska utbildningen med inriktning mot fritidshem på typ stenåldern. Så mitt ärende var väl inget standardärende direkt. Jag förväntade mig en förskollärarlegitimation och behörighet för skolformerna förskoleklass, förskola och fritidshem (fritidspedagoger har dock ingen egen legitimation). Och det fick jag. Men jag har även fått en lärarlegitimation med behörighet för flera ämnen i årskurs 1-6 (bild, biologi, musik, samhällskunskap och svenska) och för idrott & hälsa i årskurs 1-3 trots att jag aldrig haft egen undervisning där utan enbart samverkan mellan skolan och fritidshemmet. Som grädde på moset har jag getts behörighet för biologi, samhällskunskap och svenska på KomVux grundnivå. Jag vet inte riktigt hur de resonerat utifrån mina studieintyg och kursplanerna, och jag lär aldrig ens försöka få jobb som lärare i skolan, men det ser ju tjusigt ut ;-)

Laminera? Rama in? Hänga på hedersplatsen i vardagsrummet?




Och så var det dags igen.

Människan visar sig från sin sämre sida. För 20 år sedan inträffade en katastrof där över 800 människor omkom och bara 137 överlevde, på en sjunkande färja blev många panikslagna, många handlingsförlamade, många gav upp och väntade in döden, många bestämde sig för att kämpa för sitt liv med varje fiber av kroppen och en liten del lyckades med det... Många förlorade sina familjer, sina vänner, sina kollegor. Många förlorade sin livsdröm. Och nu, 20 år senare, sitter svensson tryggt hemma i sin soffa och dömer överlevande för hur de agerade då i katastrofens stund. Dömer överlevande för att de inte nu lever med dåligt samvete för att de klarade sig. Menar att "sådär hade jag aldrig gjort, jag hade minsann..." Frågan är om det är empatilöshet eller ren dumhet.

Jag försöker ju då visa mig från min bättre sida. I alla fall min färggladare sida. Och sedan förra inlägget har jag faktiskt inte varit helsvart en enda dag varken på jobbet, hemma eller vid socialt umgänge. Mina nya röda rutiga leggings och den knallröda topen, inte ihop dock, är favoriter för tillfället.





















Idag har jag förrutom min egna energilöshet dessutom ett hemmavarade barn att VABa del av dagen för och det är väl tur att Internet finns... så jag kan roa mig med diskussioner om gästhanddukens vara eller inte vara, om rätten att skrapa lacken på bilar man tycker har parkerat på fel ställe, om hurvida det är respektlöst eller ej mot sina bekanta att inte ta med sig sina använda mensskydd hem igen därifrån, om det är ett större svek att göra slut med sin partner än att vara otrogen mot den, om ordet hen, om det är okej att mot barnets vilja snagga av dess långa hår för att h*n fått löss o s v. Men den viktigaste och största nyheten på länge måste vara att trillingnöten försvinner ur Aladdin-asken. Det är upprörande. Jag känner mig kränkt! Aladdinasken har ALLTID haft trillingnöt i sig. Får vi inte ha några traditioner kvar alls? Och vadå hallonlakrits? En tydlig flirt med invandrarna... Marabou är väl svenskt?? Nej jag känner knappt igen Sverige längre...

(Om jag någonsinn använder mig av ironi? Vad tror du?)

söndag, september 21, 2014

Det är dags att komma ut!

Är min nya kärlek en kvinna? Är jag smygmoderat? Frossar jag i hemlighet på revben och fläskstek? Diggar jag, när ingen ser och hör, till Klister Smörgren och Lotta Engberg? Nej... så är det faktiskt inte. Jag behöver dock komma ut ur garderoben. Den svarta garderoben. 

Jag har mina svarta perioder då och då. Och ofta sammanfaller de med perioder då jag känner mig låg på energi eller har extra kasst självförtroende. Amatörpsykologiskt sådär tror jag att jag försöker "gömma mig" i det svarta, utan att tänka på det själv. Men det är en usel taktik för det får mig inte direkt piggare. Förstå mig rätt, det är inget fel på svart. Svart kan vara skitsnyggt. Även helsvart. Men, typ alltid och hela tiden... nej det gör mig inget gott. 



Så nu har jag sonderat terrängen här hemma efter icke-svarta plagg som för närvarande är i rätt storlek (ja jag varierar ju en del där, som många av er vet, men det är en sak för sig) och har faktiskt en del. Klarblått, jadegrönt, orange, gult... Och så har jag kompletterat med lite nytt. Röd- och svartrutiga leggings t ex, och linne + transparent blus i naturvitt, och även linne + top i knallandes rödorange. Inte lär det hux flux och på egen hand göra mig full av energi och klar i knoppen och fullt fokuserad på livets goda... men det kan knappast skada att försöka.

Här är några exempel, utan övrig styling ska tilläggas ;-)

Och, jag kan också erkänna att jag inte vågat ta av lapparna än...

Annars så börjar min favorit-klädes-årstid nu. Jag gillar stövel-perioden t ex... Snygga stövlar till klänning, till kjol, till tajta jeans, till snygga leggings. Och det påminner mig... jag behöver nya. Stövlar alltså. Vilket trots min förälskelse inte är det lättaste eftersom mina vader är ganska omfångsrika, om man säger så. Bara muskler, givetvis :-D Jag får börja leta, omedelbums.

Tack förresten på all positiv respons på mitt förra blogginlägg, bl a kommentarer och delningar på facebook. Ibland skriver jag direkt ur hjärtat, och vissa gånger blir det svammel och vissa gånger blir det nåt med substans i. Ofta blir det nånstanns däremellan :-)


onsdag, september 17, 2014

Ärligt talat. Det äcklar mig.

Det här snacket om vi och dom, och om "våra egna" kontra de där andra, äcklar mig. Ja verkligen äcklar mig. Vi är fan människor hela bunten. Vi är inte olika arter som behöver slåss mot varandra för vår överlevnad. Vi är alla människor med olika bakgrund, olika personligheter, olika förutsättningar, olika erfarenheter och olika behov av hjälp och stöd. Vårt människovärde och vår rätt att bli respekterade ska inte bygga på hudfärg, ursprung eller religion. Vi är inte vi och dom, vi är bara vi. Människan. En del av oss begår vidriga handlingar, samtliga av oss begår fel. De handlingarna tillhör den som utför dem, inte samtliga med samma hudfärg, samma religion, samma yrke, samma ekonomiska situation, samma etnicitet, samma ålder, samma sexuella läggning. Oavsett om vissa handlingar och vissa beteenden är vanligare inom vissa grupper kan hela dessa grupper inte hållas ansvariga för dem. För vi ÄR alla individer i den stora grupp som kallas... människor.

Nej detta handlar inte om hurvida vi ska ta emot fler eller färre flyktingar och andra invandrare. Detta handlar inte om åsikter i sakfrågor som samkönade äktenskap, böneutrop eller klassamhällets vara eller inte vara. Utan det handlar om att inte bli bedömd och bemött som den människa man är, som den individ man är. Med rätt att bemötas som dem vi är, inte utifrån varifrån vi kommer Att inte rätten till sjukvård och undervisning t ex ska avgöras om man tillhör "våra egna" eller de där andra. O s v.

Det är inte vi och dom. Alla människor är "våra egna". Allt annat... äcklar mig.

måndag, september 15, 2014

Kärt barn har många namn.

Men min nya dator har numera bara ett: Ronnie James. Så får det bli. Tyvärr verkar denna Ronnie James inte riktigt lika schysst som den han är uppkallad efter. Eller så kan det, i teorin, vara jag som är korkad. Men det låter väl inte så troligt? Nej, tänkte väl det.

Det här med appar alltså... Kalla mig konservativ, men appar är för telefoner och plattor. Datorer ska inte ha appar, datorer ska ha vanliga hederliga program som kommer fram i snygga kolumner när man för muspekaren mot startmenyn i hörnet. Och det ska finnas EN version av alla program, inte flera olika som det tydligen nu finns av Internet Explorer. Det visste jag inte förrän jag idag skulle signera en sak med BankID och inte kunde det för att "BankID kan inte köras i Metro-läge, du måste öppna Skrivbordsläge". Say what??? Vad pratar ni om? Jo då är tydligen Explorer-appen en förenklad sak, kallad Metro-nånting, där allt inte funkar. Vad vitsen är begriper jag inte, i synnerhet inte när sådant som E-legitimation används på fler och fler ställen på Internet. Ronnie James talade om för mig hur jag skulle öppna Skrivbordsläge och jag gjorde som han sa, men se det gick fortfarande inte. Den där Metrosaken nästlade sig in där också. Jag väntade mig nästan det här:
Till slut plockade jag hem ytterligare en webläsare och där funkar mitt BankID. För närvarande i alla fall. Men ska det vara såhär? Nej se det tycker inte jag... Var söker man partistöd? Jag vill starta KDP. Konservativa DatorPartiet. Med sikte på riksdagen 2018. Jag hojtar när det är möjligt att söka medlemskap!


Tills dess, förbered er på en del frustration här. Ja, ni tål det.


Lyssna nu här.

Nej, alla som röstat på SD är troligen inte rasister. Och alla rasister röstade garanterat inte på SD. Så långt är vi överens. Men alla röster på SD har hjälpt till att lyfta fram både rasism och homofobism i maktens korridorer. Alltför många höga och inflytelserika namn inom partiet har visat sig ägna sig åt hets mot folkgrupp och främligfientlig propaganda för att det ska vara en slump och för att "det finns rötägg inom alla partier" ska vara ett hållbart försvar.

Nej, att tycka att vi ska stoppa invandringen innebär inte automatiskt att man är rasist. Men det som ligger bakom att man vill stoppa den, attityden och inställningen bakom den åsikten, är ofta rasism och främlingsfientlighet. Och uteslutande, vågar jag säga, en syn på människovärde som jag finner kall och tragisk eftersom ett stopp för invandring även innebär nekad hjälp för de som tvingas fly från sitt tidigare hemland för att ö h t överleva eller slippa tortyr och ständig förföljelse.

Nej, att lyfta invandringens negativa sidor och att vara kritisk mot vår flyktingpolitik är inte synonymt med att vara rasist. Men att mer eller mindre ge invandare som homogen grupp skulden för allt man ser som negativt i samhället, se "ut med dem dit de hör hemma" som en universallösning och i vilken fråga det än må handla om ta upp invandringens kostnader (ofta fabulerade siffror dessutom) som det enda hotet mot vår välfärd och helt blundar för allt annat resursslöseri och alla andra områden där det finns besparingsmöjligheter.... ja då har vi hamnat på en helt annan väg.

Nej, att anse att äktenskap bör vara enbart för konstellationen man + kvinna är inte nödvändigtvis ett utslag av homofobism. Men däremot att använda nedlåtande tilltal enbart p g a kärleken till personer av samma kön och om barnen till dessa personer, att vilja förneka dem rätten till att leva med sin kärlek utan förföljelse och hånfullhet och att vilja ge dem och deras familjer en sämre juridisk trygghet enbart för att de är av samma kön.

Jag kan fortsätta, men jag orkar faktiskt inte. Vill inte. Vad jag vill, och vill orka, är att utifrån de förutsättningar som faktiskt finns (för valresultatet kan vi inte göra något åt nu) fortsätta jobba för ett medmänskligt samhälle där personers värde inte bestäms utifrån ursprung, religion, utseende, kön eller könet på den man älskar. Det hjälper inte att fortsätta älta hur hemskt det är att SD fick 13% i riksdagsvalet och betydligt mer i vissa kommuner och landsting, det hjälper inte att bråka om hurvida vänstern eller högern är de mest korkade, det hjälper inte att spekulera kring hur det vore om inte om funnits... Nu är det såhär, nu jobbar vi FÖR det vi vill ha istället för bara EMOT det vi ogillar. Deal?

måndag, september 08, 2014

Jag har en ny kompis.

Det är en bärbar dator av märket hp som ännu inte fått något namn. Före detta jobbdatorn hette Nikki. iPhonen heter Ozzy. iPaden heter Sebastian. Och nu har jag alltså en... Ronnie James (Dio)? Bruce (Dickinson)? Slash? Doug (Aldrich)? Vad tycker ni?

Jag behövde faktiskt en. Ja inte så att mitt liv hängde på det, men iPaden i all ära...den kan inte ersätta en dator fullt ut. För surf och musik och så är den toppen, men filmmakarprogrammen föredrar jag på datorn och jag gör ju dokument av diverse slag också. Men åh så störigt med nya versioner av program! Man måste lära om ju... Ofta är de inte ens bättre än föregångarna tycker jag. Men, jag vänjer väl mig denna gången också. Powerpoint ser vid första anblicken dock helt galen ut.

Så nu börjar arbetet med att tömma den gamla slöa kassa datorn på allt av värde. Det kan man ju tänka sig att jag skulle gjort för länge sedan, och jag var skitbra på att ta backup på allting, fotona på en extern server och dessutom ihop med viktiga dokument på en egen extern hårddisk.... ett tag. Men sen hände nåt. Lathet och glömska i kombination skulle jag tro. Det vore inte första gången.

Men, det får bli en annan dag. Nu är det ju fotboll på TV!


fredag, september 05, 2014

Det närmar sig...

... valdagen, och precis som vid senaste valet handlar majoriteten av snacket om ett visst parti. Sverigedemokraterna. Förvisso handlar deras egna valkampanjande mycket om att de är EMOT saker andra partier är för och väldigt lite om vad de själva är FÖR (radioreklamen är ett bra exempel, där de nämner en sak alliansen vill, en sak de rödgröna vill och ingenting om vad DE vill utan bara om hur fel de andra har, de nämner att landet måste förändras men inte HUR det ska förändras) men det är synd att övrigt valsnack i så stor utsträckning funkar likadant. Mycket om hur man är emot andra partier, och ganska lite om vad man själva är för och hur man vill uppnå det. Jag upplever att fler väljare är osäkra in i det sista detta året jämfört med de senaste riksdagsvalen, och stämmer den upplevelsen med verkligheten kan jag förstå det eftersom partierna är så dåliga på att synliggöra vad de egentligen går till val på. Själv är jag dock inte det minsta osäker på vart mina röster ska gå.

Och på tal om nyss nämnda parti... Jag säger som inför förra valet att nej, alla som röstar på dem är inte rasister. Men alla som röstar på dem röstar in rasister i styrande positioner, det har ju visat sig gång efter annan att toppnamn efter toppnamn uttalar hets mot folkgrupp på sociala medier, talar nedlåtande om personer baserat på hudfärg och ursprung, bär nazistiska symboler, ger stöd åt nynazistiska rörelser o s v. Alla som röstar på dem går rasismens ärenden. Något alla "jag är inte rasist, men..." bör vara medvetna om. För mig handlar detta egentligen inte om politik, utan om grundläggande människosyn.

Men, något helt annat... Imorron ska Simons födelsedag firas med lite kalas lite i efterskott. Men något stort firande blir det inte, i år slog vi rekord i att krocka med något annat (jobb, festivaler, sjukdomar och så) så det är inte så många som kan komma. Det finns fördelar med det dock, Simon blir liksom firad extra många gånger i stället :) I förrgår av sin farmor och farfar och i tisdags av fadder T med tillbehör ;-)

Jag skrev för någon vecka sedan att det var festlighet efter festlighet ett tag framöver. Och det byggs bara på. Nästa helg ska vi på knytiskräftskiva där vi lär träffa en massa nytt folk, såväl som några "gamla" godingar. Sen KAN det vara festfritt ett tag... vi får väl se.

Tyvärr är det inte bara roligheterna som byggs på, utan även lite jobbigheter. Jag går inte in på detaljer här, det skulle nog ö h t inte gå att förklara, men det är lite... rörigt i mitt liv just nu. Det är många bollar i luften och jag är lite dålig på att jonglera. Men, det löser väl sig denna gången också. Det brukar ju faktiskt göra det. På ena eller andra sättet. På så vis är livet rätt förutsägbart ibland.

Något som nu i efterhand, med mer vetskap om hans mående, kanske var om inte förutsägbart så i alla fall smått väntat var Robin Williams tragiska bortgång. Han är ett tydligt exempel på att skratt och leenden inte måste betyda lycka och välmående. Här är i alla fall ett rätt intressant klipp från när Mork möter Robin Williams.

För min del är det dags att ta mig i kragen och utföra nåt vettigt. Joho, det händer faktiskt!!!

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...