P1 och P2.

Nej jag snackar inte om radiokanaler, jag snackar om Peter och Peter. P1 = Peter som jag är gift med och P2 = Peter som jag jobbar med. P2s fru är snäll nog att heta Marlene, det räcker med att karlarna har samma namn...

Men om vi tar det från början så var P2 och Marlene här igår. Och inatt. Och i morse. Och i förmiddags. Ett ihållande regn gjorde sitt bästa för att sänka stämningen men lyckades inte det minsta, det är lätt som en plätt att ha det trevligt i P2s och Marlenes sällskap. Givetvis så togs det en del foton denna gången också. Här är ett urval.

P2 och Simon kollar på "Bajskorven och Päronet" på youtube i min telefon. Snälla, fråga inte...


Jag och Marlene, fräscha som nyponrosor. Än så länge.


Jag måste skryta lite också. Jag hade gjort egen glass för första gången och det blev gottigottgott! Baileysparfait och blåbärsglass, jo jag tackar jag...


Skål! I glaset? Isbjörn.


Det är inte helt lätt att ta gruppfoton på sig själva ;-) Men skam den som ger sig!


Hmm...


Nurå?




Ållrajt, ett sista (??) försök?


Där fick vi nog med lite av alla va? ;-)

Pusspårej mamma!


Åh hjälp en zombie!!


P1 visar gaddarna!


Alltså, jag är inte 18 år ung längre. Jag är inte skapt för att hålla igång till halv fem på morgonen längre. Eller, jag är inte skapt för _dagen efter_ hålligånget till halv fem på morgonen. Men, det glömmer jag snart igen ;-)

Trettio! Trea nolla. 30! 10x3!

Yepp, igår förmiddags blev det tårögt här... för vågen visade minus 30 kg! Ja egentligen är det ju skit samma om det är 29 eller 30, det varken syns eller känns nån skillnad rent konkret sådär, men jämna tiotal är mentalt viktiga milstolpar. Ja först var tvåsiffrigt en jättegrej, sen minus 10, nästa var minus 20... nästa viktiga gräns var BMI 30. Och nu alltså 30 kg:s nedgång. Och jag snittar fortfarande på drygt 1 kg/vecka, för det har tagit 28 veckor och 6 dagar ;-)

Liten jämförelse igen då. Fotot nedan är från förra årets Palmfestival, och där fattades det ändå några kilon till maxvikten. Tror jag vägde ca 100 kg här, och maxade på 105 den 6 januari i år:


Och såhär såg jag ut för några timmar sedan, 75 kg tung/lätt:


Ansiktsjämförelse. Då (eller, fotot taget i maj 2010 för att vara noga):


Nu:


Skillnaden vad gäller mående och ork går inte ens att beskriva, men den är enorm såklart.

Och framöver då? Jo, fortsatt viktnedgång. Lite till. Eller max 10 kg till, har satt 65 kg som målvikt. En relativt hög målvikt för mig som bara är 1,61 lång, men när jag vägt 65 kg innan har jag trivts bra där. Nu kommer ju ett par kilo att försvinna vid en framtida bukplastik, som jag verkligen hoppas blir av, så vi får se om målvikten nås före eller efter ett sådant ingrepp. Till att börja med sätter jag som nästa delmål att komma under 70.

Rapport från Bohuslän, 3:e och sista delen.

På onsdagen vankades tillskott i stugan i form av mamma och pappa. Men innan dess hann vi bland annat vara en god stund vid den lilla badplatsen ca 600 meter bort. Och nog skiljer det sig rejält mot hemma, man behöver inte gå en halv mil för att bli blöt om knäna men å andra sidan har man sällskap av läskiga maneter och havsbotten är inte alls behaglig att gå på. Tycker jag då, men det är säkert en vanesak. I alla fall, vissa badade mer än andra...



Bilden ovan, av Simon i vattnet, är nog min favoritbild från hela vistelsen där uppe. Men den nedan är inte helt fel heller:


I varje fall, mamma och pappa dök upp framåt eftermiddagen och medans jag började med middagsförberedelserna tog pappa och Simon en liten båttur.


Grillmiddag i kvällssol:


Standardaktiviteten mellan morfar och dotterson; krabbfiske!


Visst har ni alltid undrat hur mycket vin det finns kvar i boxen när man klämt ut så mycket man kan på det vanliga sättet? Då kan jag glädja er med att mamma har svaret:


När mörkret föll försökte pappa undervisa Simon om fyrar och lanternor, styrbord och babord, knop och grejer. Jag undrar jag hur mycket som fastnade, men intresserad såg han i alla fall ut.


Torsdagen inleddes med morgonpromenad för min, mammas och pappas del. Men jag tog nästan inga foton den dagen. Det KAN ha med den anseliga mängden vin jag intog på onsdagen att göra... Möjligen. Eller kanske t o m troligen. Men, Simon och pappa fastnade i alla fall på bild när de klättrat upp på berget för att ta nya foton av stugan. Ser ni dem?


Och här försöker Simon och Peter få napp. Till synes utan att lyckas.


Vid lunchtid på fredagen bar det av hemåt igen. Peter satte sig bakom ratten, och jag slocknade ganska snart. Det är jobbigt att ha semester ju! När jag vaknade ur min skönhetssömn befann vi oss en bit norr om Halmstad och det blev drickapaus i Susedalen...


... och lite labyrintlöpning för att trötta ut de där myrorna i brallan.


Sista biten hemåt surfade jag runt på Internet lite, och de första rapporterna om att nåt ohyggligt höll på att ske i Norge började dyka upp. Det känns som att 22 juli 2011 är en sån där dag många kommer att minnas exakt vad de gjorde och var de befann sig... en dag man kommer att minnas av helt fel orsaker.

Men livet för oss rullar ju vidare, och för min del återstår nästan halva semestern. Närmsta veckan kommer att spenderas på hemmaplan, sen bär det av några dagar till Blekinge för en ny semesterupplevelse för vår del. Dags att ladda kameran igen, således :-)

Rapport från Bohuslän, del 2.

Tisdagen kom och startade med en morgonpromenad.


Och vädret fortsatte vara helt lagom enligt min smak. Mestadels uppehåll och hyfsat varmt. Ja, lagom som sagt. Vattnet var dock lite kallare än lagom... så det blev inget dopp denna dagen heller.


Utom för Simon då, som fortsatte vara helt nöjd med sin lilla pool.


Emellanåt kikade dock solen fram och jag fick då lite trevlig utsikt av varierande slag ;-)




Alla familjer som innehåller ett barn med myror i brallan borde ha en bergsknalle på sin tomt. Ja det borde nog vara lag på det t o m. Och det är lite coolt det där med att se Simon klättra där jag själv höll igång när jag var i hans ålder.


Simon fotograferade mig och Peter.


Som avslutning på del 2: en stilstudie i bergsklättring!

Rapport från Bohuslän, del 1.

Ja rapport såhär lite i efterhand får det bli. För mobila bredbandet behagade inte vara så välvilligt inställt i stugan, och att plocka med mig laptopen upp på ett berg för bättre uppkoppling kändes som överkurs även för mig. Tro det eller ej.

Nåväl, vi pep iväg förra söndagen och startade med frukost i Markaryd. Ja skyll inte på mig, det är Lottas och Magnus fel. Det är de som av nån konstig orsak valt att bo där. Men, jag har överseende med det, de är trots allt rätt OK människor ändå. Och Simon gillar dem, så...


Sen vidare norrut. Ja först västerut så vi hamnade på rätt väg, SEN norrut. Och lite matpaus på vägen. Igen.


Väl framme visade sig sommarSverige från sin våtaste sida. Då gjorde jag det enda rätta: drog på mig regnkläderna och stack ut på en 55 minuter lång powerwalk. Middagen efteråt var extra välförtjänt. Även om det varit trevligare att kunna äta den ute på bryggan.




Måndagen bjöd på torrare väder. Här nedan lite blandade foton.

Att blåsa upp en barnbassäng är tufft arbete.


OK, inte havsbad men bad i havsvatten i alla fall!


Simon chillar...


... medans jag tränar. På bryggan. Till allmän beskådan. Utan att ta inträdesavgift.


Grillvakt!


Stay tuned for the exciting part 2 and 3!!