Tänt var det här!!

Och lite mer tänt än vad det var tänkt... Men mer om det sen. Vi tar mitt valborgsfirande från början. Efter utebliven sovmorgon, blom-inköp bland pensiosar och pelargoner på torget och månadens sista gym-pass blev det grillad middag. Eller, delvis i alla fall. Salladen och rödvinssåsen fick hålla sig borta från grillen, och vinet i form av en flarra Chianti likaså, men de marinerade quornfiléerna fick gotta sig en stund på gallret bredvid Simons och Peters kotletter. Och gott var det...


Sen var det som vanligt dags att gå ner till stranden och majbålet. När vi kom dit var det lugna puckar...


... men till slut skulle det tändas på då. Vilket inte riktigt gick som det skulle. Såväl bensindunken som jackärmen på påtändaren började nämligen brinna, det sistnämnda tror jag inte ens han märkte själv förräns elden där självdog. Han var så upptagen med att göra sig fri från bensindunken och dämpa lågorna på gräsmattan runt själva bålet. Lite smådramatiskt sådär var det en kort stund, men sen blev det mest varmt. Jättevarmt. Varmt så in i... kattsingen. Så vi begav oss ner närmare vattnet.



På väg hem gick vi förbi ett av forten på stranden, och det visade sig vara öppet! Det har vi aldrig varit med om förr och var såklart tvungna att ta oss en titt. Och förstod av bokstäverna på "väggen" att vi inte direkt var först.


Lite mer lek i och på fortet blev det. Simon poserade och beordrade fotografen ( d v s jag) att ta foto från alla möjliga vinklar och på alla möjliga kroppsställningar. Här är det nån sorts Star Wars-skjutning som pågår.


Ja det blev lite kallt när vi lämnade brasan, så väl hemma igen satt det fint med en Irish Coffee. Kaffe dricker jag inte. Urk! Whiskey dricker jag inte. Blä! Men kombinationen av de båda, plus grädde och sött, är finemang. Och jordgubbar med vaniljkesella satt fint till.


Hockeyn på TV var däremot inte mycket att hurra för. Rena Norge-historian...


Nu är det snart Maj månad, och jag och Kotten ska ta och knyta oss. Godnatt alla, och hoppas ni hade ett bra Valborgsfirande!

På begäran: gaddningen.

OK, Valerina och gänget, nu har jag fått maken att fotografera den nu helt och hållet läkta nygamla tatueringen. Bättre sent än aldrig?


Och bättre sent än aldrig kan passa in här också. Nu passar den grå omlottklänningen igen, något av de "anständigaste" vardagsplaggen jag har. Väldigt lite rock n roll, men jag överlever det med ;-)


Och apropå kläder som passar... jag lyckades med konststycket att gå NER ett kilo över påsken. Och totalt visade dagens vägning 1½ kg minus de senaste 14 dagarna. Summa summarum minus 22 kg. "Bara" max 18 kg kvar. Och BMI har krymt från nästan 41 till prick 32. Fortfarande medicinsk fetma, men inte lika mycket :-)

Minnet verkar dock inte ha förbättrats något alls. Jag har helt totalt glömt bort fotoutmaningen. Jag får väl ta kvällen till att försöka komma i kapp. Har man börjat nåt ska man minsann fullfölja! ;-) Va? Envis? Jag? Nääääh....

Jag måste också tipsa om en hur kul sida som helst, och totalt beroendeframkallande. Skyltat.se. Varning! Inträde sker på egen risk! Ett exempel på vad man kan få se där, en skylt från en damtoalett i Malaysia:


I´ll be back!

Bara två månader kvar...

... tills julmaten ska återanvändas ännu en gång. Fy vilken dålig fantasi vi har i Sverige egentligen. Det viktigaste för mig till midsommar är inte sillen, nubben, köttbullen, äggen eller prinskorven utan jordgubben. DEN längtar jag efter, härlig svensk jordgubbe. Eller gärna en hel drös sådana. Med grädde eller a la naturell. Ååååh....

OK för mig som varken äter köttet eller fisken blir det inte så tjatigt så jag ska kanske inte klaga. Jag kanske ska nöja mig med att glädjas över att jordgubbar är vegetariska ;-)

Jag överväger f.ö starkt att införa potatis i min kost igen före midsommar, för nypotatisen vill jag inte missa. Förhoppningsvis har jag gått ner såpass mycket tills dess att målet känns nåbart.

Påskhelgen då? Jo den har varit sådär avkopplande och skön som en icke-påskälskare som jag vill ha det. Lagom med mat, lagom med aktivitet. Skogspromenad, fotbollstittande, skitpratande, påskdagsmässa och en del slöande. Och allt i sällskap av människor där vi verkligen kan vara oss själva.

Ut och campa i en vecka...

... skulle man kunna tro att vi ska göra, men nejdå, det är bara en dags matsäck som gjorts i ordning.

Kokta ägg. Kaviar. Oopsies.
Ost.
Stavar av morot, paprika, och gurka. Blomkålsbuketter.
Två sorters dipsås.
Nötter.
Vatten, vatten, vatten.
Rökt lax (till mannen).
Köttbullar och korv på spett (till sonen)
Pannkakor.
Satsumas.

Dessutom 4 port. protein- resp måltidsersättningspulver samt några protein- och recovery-bars som nödproviant imorgon eller senare under helgen.

Jodå, vi överlever nog ;-)

Idag blev det grillning. Kotlett och spett med köttbullar och korv till sonen. Kotlett, sallad och rödvinssås till maken. Och hemmagjord quornburgare med oopsies-bröd, dressing och grönsaker till mig.


Burgarna blev hur goda som helst. Recept? OK:
2 msk havregryn + 2 msk vatten + 2 ägg, rör ihop och låt svälla. Blanda sen med
300 g tinad quornfärs
2 msk senap
1 dl sojamjöl
1 msk fibrex (kan uteslutas)
spiskummin, salt, vitlök, lökpulver och peppar

Forma till burgare eller bollar, eller både och, och stek i rapsolja + smör på medelvärme.
Det blir lagom till 5 burgare, eller ca 30 bollar. Näringsvärde per 6 bollar eller 1 burgare, exklusive stekfett:
150 kcal. 7 g fett. 15 g protein. 5 g kolhydrater.


Vi lär höras mer under påskhelgen, men tills dess: Puss på er och Glad Påsk!

Foto-mix.

Ja här blir det blandad kompott. Först det där med påsken. Jag är inte HELT anti, mest ointresserad helt enkelt. Men tack vare Simon har vi nu ett litet påskträd i alla fall. Med betoning på litet. Det är Simons aldeles egna träd, det som planterades i samband med hans namn- och välkomstceremoni.


Påsken handlar för många (alltför) mycket om mat. Bland annat detta ska jag äta, kokt ägg med citron- och dillmajonäs! Mums filibaba!


Och så var det klädrensningen då, jag hittade dels ett par jeans jag inte ens kunde använda när jag köpte dem (ett "de är för små men jag ska ju gå ner så de passar väl sen!"-inköp) och dels en grön skjorta jag kunnat ha en gång i tiden men inte på de senaste 5 åren eller så. Detta tog jag på mig i morse och tyckte att det jag såg i spegeln var helt OK. Nästan bra liksom.


Tyvärr är det inte lika snyggt från sidan och bakifrån. Magen har inte alls krympt i samma takt som resten av kroppen (tycker jag själv, _andra_ säger att den blivit mycket mindre), "kärlekshandtagen" är kvar i allra högsta grad och rumpan står liksom ut på fel håll (den är bred men platt, plattheten är ett av från pappsen).


Men man kan fuska också ;-) Lägger man sig till med en onaturlig kroppsställning kan man få det att se ut som att magen är mindre och rumpan "putigare" ;-)


Fast det är nog rätt jobbigt att gå runt sådär jämt :-)

Ett annat plagg jag glömt bort att jag hade var en vit väst, med prislappen kvar och allt. När jag köpte den var den inte ens i närheten av att kunna knäppas (Ja JAG är knäpp, jag vet). Nu är den fortfarande aningens liten ;-) men fram emot sommaren kanske den kan användas.


Kanske tillsammans med en kortärmad top, ett par snygga jeans och mina fusk-converse?


Och ibland är man snyggare än vanligt!

Vågar jag? Säg mig, vågar jag?

Jag har gått igenom min garderob och min(a) byrå(er). Jag är en typiskt kvinna enligt min make, på så sätt att jag har massor av kläder men inget att ha på mig. I mitt fall tror jag att jag får mindre bekymmer med klädvalet om jag rensar bort alla kläder som jag ändå inte vill eller kan ha, för att få det mer överskådligt liksom. Så, sagt och gjort. Jag rensade, och rensade. Och se på fan! Jag hittade en hel del kläder jag aldrig använt (en del t o m med prislappen kvar) för att de varit för små redan från början, ni vet såna som köpts in med tanken "men jag ska ju gå ner sen!"... och en hel del jag inte haft på en hel drös år, för att de blivit för små sedan dess. Basplagg kan man säga, som utseendemässigt fortfarande funkar. I gengäld finns det då en massa som blivit för stort varav en hel del är väldigt lite använt. Hyfsat snygga kläder på en kropp av rätt storlek, men definitivt inte snygga när de faktiskt inte passar. Så det finns ingen anledning att jag har dem kvar i garderoben eller byrån, de tar bara en massa onödig plats.

Men... jag vet inte om jag vågar göra mig av med dem. Tänk om jag går upp igen! Det har ju hänt förr, och kan såklart hända igen, fullt realistiskt. Och då har jag inget att ha på mig, och egentligen inte råd att köpa så mycket nytt. Känslan av att behöva nåt men inte ha råd= deprimerande = ännu mer känsloätande. Men, tänk om jag å andra sidan har dem kvar och min skalle använder dem som en ursäkt att öka i vikt igen? "Jomen fetto-Jennie, du har ju ändå en massa kläder som passar!" Så kan den säkert tänka, den sjuka varelsen... Och det är ju inget vidare.

Så... jag ska göra mig av med dem va? Försöka få några kronor för det minst använda och snyggaste, och lämna resten till klädinsamling. Eller hur?! Ja. Det ska jag. Minsann. Absolut. Snart. När jag vågar.

Ja jag vet att jag är sjuk, jag har aldrig påstått nåt annat ;-)

Ur barnamun.

Simon var med mig på jobbet idag och uppförde sig så exemplariskt att han fick 3 kr av vår gulliga praktikant, de var till för att handla klubba för på ICA sa Simon. Som den pedagogiska mamman jag är såg jag chansen till lite matte-träning och följande dialog utspelade sig.

Jag: Hur mycket pengar fick du?
Simon: Jag fick tre kronor.
Jag: Om klubborna kostar en krona, hur många klubbor kan du då köpa?
Simon: Då kan jag köpa tre stycken.
Jag: Ja det kan du. Men om priset på klubborna är 3 kr, hur många blir det då?
Simon: Då blir det bara en klubba, men det räcker ju.
Jag: Ja, en räcker absolut.
Simon: Mmmm...
Jag (beredd på att det blir en utmaning): Men du! Om klubborna kostar dubbelt så mycket som du har, vad blir det då?
Simon: *tänker lite* Då blir det dyrt!

Nice save! :-) Det svaret var så smart att han gjorde sig förtjänt av en liten fikastund nere vid havet.

Jag är en dålig kristen...

... för jag tycker att påsken som högtid gärna kan passera obemärkt förbi. Egentligen är den ju extremt viktig, Jesu död och uppståndelse är inte kattskit direkt, men det är knappast det som firas i de flesta hemmen och jag ids inte slåss för saken heller. Och reprisen av julbordet kan jag vara utan, påskgodiset likaså. Och numera är ses man som ett UFO om man inte ger påskpresenter, de är nästan lika viktiga som julklapparna. Pyntet är rejält trist också, som grädde på moset. Enda bra grejen med påsken är de extra lediga dagarna. DET är ju inte helt fel.

I år ser jag lite extra fram emot dessa lediga dagar eftersom de ska spenderas 70 mil bort hos goa familjen J. De var här några dagar i somras och nu är det vår tur att gästa dem. Och, jag ska dessutom försöka bättra på min påskstatus genom att gå på mässa på påskdagen. Kanske kommer jag till himlen jag också...

På tal om himlen så kände jag mig ett kliv närmare graven idag. Jag fick ont i bröstet i förmiddags och det vägrade släppa, och när sjukvårdsrådgivningen sa åt mig att jag måste åka in akut så kändes det väl sisådär, om man säger... Men det kunde sedan konstateras att hjärtat mår finfint och att det troligen är bröstbenets benhinna som gör ont p g a t ex överansträngning eller inflammation. Det var ett skönt besked, det där är liksom inget farligt. "Bara" väldigt annoying. Och jag gillade framför allt hans sista budskap: Sov mycket! Ja tack :-)

Han sa dock inte åt mig att ta en drink, så det har jag inte gjort. Men, jag har låtsats. I min fantasi är detta en härlig rom å cola.

Hur slippa betala underhåll?

Jo det finns ju flera sätt att slippa betala underhåll till en hel drös barn. Ett är att hålla snoppen kvar i kalsongen. Ett annat är att använda kondom, det minskar ju risken avsevärt. Ett tredje är att fejka sin egen död. Hmmm, jaja, alla sätt är väl bra utom de riktigt urusla...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12891056.ab

Så var det fredagkväll...

... och i det Johanssonska huset har det inmundigats grillade revben med potatissallad och ångkokta grönsaker resp. grillad vegeburgare med ost, grönsaker, dressing och nybakta oopsies.

På jobbet var det grillkalas ute i vårsolen, men inte väntade de in mig inte... jag kom till förskolan vid tvåsnåret och då var all mat uppäten. OK inte för att jag hade stoppat i mig varken kycklingfilé eller fläskkarré... så okej, de kan väl vara förlåtna då... Jag fick ju i alla fall grillat när jag kom hem. Och vinet höll en lagom temperatur.

När jag på jobbet gick igenom vår foto-samling på datorn så hittade jag två rätt hemska foton av mig själv. DÅ tyckte jag nog inte att de var så hemska, men NU fattar jag inte att jag lät mig själv gå så långt. Fast de passade bra som jämförelse, så här kan ni se vad 20 kg kan göra för skillnad. Före-fotona är tagna för ett år sedan resp. i december månad 2010. Efter-fotona är tagna i förmiddags. Eller OK; efter-foto är väl fel att säga, jag är ju bara halvvägs. Halvvägs-foton då...





Ni får ursäkta den inte direkt perfekta foto-kvaliteten, men är vad som finnes just nu. Take it or leave it!

Nästkommande 5 kilon får gärna tas från magen vartenda ett. Men de fan i brösten...!

Höjden av lathet...

... måste väl vara när sonen kommer och vill visa en sak på sitt rum, och man ger honom kameran så han kan fotografera det och komma tillbaka med kameran och visa... så man slipper resa sig?!

Och ja, det är tjejen som skrivit brevet som är med i filmen, typ...

F.ö är jag glad att jag inte är kunglig. Av många anledningar, men en av dem är denna: det verkar vara nån sorts lag på att bära fula huvudbonader som gör att man ser minst 15 år äldre ut. Som den som Mary bar idag t ex:

Mixmaxat och ihopsnurrat.

Så kanske man kan beskriva detta inlägg, en salig och osalig röra. Det är så mycket jag vill dela med mig av plötsligt.

Först: oopsies! "Bröd" som inte är bröd. Nästan inga kolhydrater, mer protein och betydligt mer fett. Så magra pålägg och tillbehör rekommenderas för den som inte kör LCHF. Men i alla fall, GOTT tycker jag. Konsistens och sak skiljer sig såklart från bröd men de fungerar aldeles utmärkt som underrede för de goda påläggen eller istället för hamburgerbröd t ex. Gör 8 st såhär:

Vispa 3 äggvitor hårt. Rör ihop 3 äggulor med 100 g naturell philadelphiaost (jag väljer den magrare men inte supermagra), en knapp msk fiberhusk, ½ tsk bakpulver och en lite nypa brödkryddor.


Vänd försiktigt ner äggulesmeten i vitorna så att så mycket som möjligt av luftigheten stannar kvar.


Klicka ut smeten på bakplåtspapper och strö ev. frön eller riven ost över. Här har jag linfrön på hälften och sesamfrön på andra hälften.


Grädda i ugn i ca 25 minuter, eller tills de är ljust gyllenbruna, vid temperaturen 175 grader.


Äts t ex med nån god ost... eller då till burgare.


Sen... klänning. Vi ska på bröllop 2 juli och jag har redan klänningsnojja. Jag vill ha enkla grejer utan rosetter och blommor och volanger men det finns inte så värst mycket. Dessutom vet jag ju inte säkert om jag går ner så mycket innan dess som jag önskar. Men, jag hade glömt att jag har en mellanbrun aldrig använd linneklänning hemma som numera passar aldeles utmärkt, och modellen är sådan att den troligen funkar även om jag "bara" går ner 5-10 kg till. Så, jag har en backup ;-) En sjal över axlarna i kyrkan, BH i rätt färg och nåt passande smycke så funkar väl den?


Nästa ämne: i morse när jag lämnat Simon på skolan så höll jag på att fnissa på mig. De berättade om SD-politikern som lämnat partiet... för att de har en generaliserande bild av invandrare. Men va?? HAR de? Chocking news... eller hur??

På tal om nyheter läser jag i lokalblaskan att TV-programmet Kniven mot strupen med superirriterande Gordon Ramsay-wannaben Alexander Nilsson besöker Trelleholla denna veckan och programmet om puben/restaurangen Karaveller beräknas sändas 10 maj. Lokalpatriotiskt måste man väl se på det då...

Till sist... idag kommer äntligen mina nya brallor :-) Jag har varit sugen på dem länge, men det har inte varit lönt att beställa dem eftersom jag varit så fet. Men nu när jag är mindre fet tror jag de funkar, dessutom var de nedsatta rejält i pris. Ålderskris? Nehejdå, jag TYCKER att de är coola :-)

Men skämmes!!

Jag har ju glömt bort min "egen" fotoutmaning. Men OK; jag kör dag 1 och 2 på samma gång, men byter plats till dem. Självporträttet passar nämligen skitfint just idag när en ögoninflammation verkligen höjer graden av skönhet. Och favoritprylen kan bara och endast vara datorn, såklart!

Förlåt för tjatet...

... men en snabbjämförelse bara:
I julas jämfört med nu.