För snart 6 år sedan...

... fick vi telefonsamtalet som förändrade vårt liv. Rösten i andra änden av linjen berättade för oss att vi fått en son som väntade på oss i Kolkata i Indien. Efter ett helt gäng års kast mellan hopp och förtvivlan hade vi äntligen blivit mamma och pappa till en liten grabb vars första föräldrar tyvärr inte kunde ta hand om honom.

En av de första som fick veta vår underbara nyhet var grodis, en tjej jag lärt känna via Internet och snabbt fattat tycke för. Dagen efter det magiska samtalet träffades hon och jag, och ett gäng andra tjejer, på en picnic i Göteborg och där fick hon veta... veta vad som upptog större delen av min tankeverksamhet och vad som fick mitt hjärta att slå extra starkt. Under åren som gått har vi hållt kontakten, och förra våren var vi hemma hos henne och hennes man på en alltför kort men trevlig visit.

Och idag hände det magiska igen, fast från andra hållet. Grodis kunde berätta för mig att DE nu fått det magiska samtalet. De har nu blivit mamma och pappa till en liten grabb i Bolivia, efter flera års väntan och längran. Och deras son Viktor har blivit storebror uppe i sin himmel. Den lille grabben kunde inte fått två mer underbara, varma och generösa föräldrar än grodis och hennes man. En pojke som saknat ett eget hem och en egen familj ska få komma till två människor som är som gjorda för att få vara föräldrar. Två tragiska öden blir till ett sammanlänkat fantastiskt sådant. Och nu börjar ett nytt skede i deras liv... tillsammans... Jag önskar dem all lycka. Och gråter en skvätt till.

Mitt facebookande går ut över mitt bloggande.

Det får bli bättring på den fronten. Med start NU. Dagen egfter en av sommarens höjdpunkter: Inga mindre än Kiss kom till lilla Malmö för ett gig på Malmö Stadion. Självklart var jag på plats. Desto mer förvånande var att även käre maken var det. Och alla hade vi olika sätt att ladda upp på. Vissa såhär:


Och vissa såhär:


Till slut var det allvar i leken och grabbarna (OK, gubbarna då) äntrade scen och showen startade.


Och det blev bättre och bättre i takt med att mörkret föll.




Såhär i efterhand säger jag att det var väl värt pengarna för över två timmars ös, och snäppet bättre än i Köpenhamn för 2 år sedan trots ett svagt parti efter ungefär trekvart. OK, Pauls röst håller inte hela vägen, och de nya låtarna de envisades med att köra var ingen höjdare. Men det går absolut att stå ut med. Och t o m Peter kan tänka sig att uppleva det igen. DET mina vänner är gott betyg åt en rock-konsert.

Det största musikarrangemanget i Malmös historia, och jag är glad att jag tog del av den.

Jo, jag lever. Men...

... jag har blivit gammal! Hela 35 år gammal. Så jag orkar liksom inte så mycket längre ;-D

Idag ska det i alla fall firas. Med en brokig och blandad skara folk och nästan lika blandad mat. Jobba jobba jobba. Del 1 och 2 av typ 12-13 är klart ;-)