Luften har gått ur mig...

... 2 gånger på några dagar nu. Först besked om en väns svåra cancerdiagnos, sen nyheten om en kompis systers självmord. Ingen av dem tillhörde mina allra närmaste anhöriga, men vi har ändock haft en relation till varandra i många år och ja... luften gick ur mig... Jag känner mig maktlös. Tom. Mörk...

Tur då att det finns glädjeämnen i livet också trots allt. Denna soliga eftermiddag försöker jag fokusera på dessa glädjeämnen. Som t ex att jag lyckats hitta 2 par jeans som passar mig både på längden och bredden! Det är baske mig nåt unikt. Och jag gläds åt att min onda hals med tillhörande feber tillfrisknat rekordsnabbt. Jag gläds även åt att Simon haft en trevlig utflykt med fritis, trots en del regn. Och inte minst åt att han omges med så engagerade pedagoger och att han verkligen får det stöd han behöver i skolan.

Imorgon är det Skärtorsdag. Det blir ingen resa till Blåkulla för min del, det blir en hemmadag med Simon istället. Lite vila och lite frisk luft tänkte jag mig. Kanske en liten promenad eller så...

Simon och jag önskar er en Glad Påsk!

Nu är den jävla våren här!

Ja, jag är allvarlig. Vår = pollen. Och pollen = ett smärre helvete. Visst finns det mediciner, mediciner som man ofta blir trött av och som jag såklart dessutom i stor utsträckning är allergisk mot. På sant. Jag är allergisk mot viss allergimedicin. Eller i alla fall överkänslig. Det är sånt jag lyckas med...

214 miljoner...

... vanns av nån turgubbe eller turgumma igår. Om denna till äventyrs skulle läsa min lilla blogg så: GRATTIS!

Men, jag är fullständigt ärlig när jag säger att jag inte skulle vilja vinna så mycket pengar. Inte hade jag sagt nej om svenska spel knackade på dörren med checken (ja jag vet att det inte går till så), men jag tycker det är för mycket. För vanliga Svenssons som oss är det liksom inte greppbart. Och vad fasen ska vi med alla de pengarna till? Dela med oss av till andra? Jomen då kan ju DE få vinna själva ;-) Jag tror att risken är överhängande att jag skulle bli knäpp. Helt enkelt knäpp. Jag skulle kunna förändra mitt liv till oigenkännlighet på nolltid och det hade nog inte varit bra för mig.

Men, sådär lite LAGOM med pengar? Jatack. Hemskt gärna. Några miljoner. Kanske t o m upp till 10 ;-) Slippa en massa lån på hus, bilar och studier. Kunna välja sysselsättning utifrån intresse och lust och inte för att jag behöver det till att tjäna ihop till tak över huvudet och kläder på kroppen. Kunna resa. Kunna fixa till huset. Få hjälp med trädgården. Gå på konserter och festivaler. Men ändå inte kunna göra precis vad som helst utan att tänka alls på pengarna utan lite koll måste det finnas. Ett par, tre, tio miljoner räcker inte för evigt...

Jag är allergisk.

Allergisk mot lite allt möjligt. Överkänslig mot vissa andra saker. I de flesta fall fungerar läkemedel hyfsat. Men jag har också utvecklat allergi mot saker där ingen medicin i världen hjälper, dit hör allergin mot vissa vanligt förekommande uttryck. Ja ni som följt min blogg ett tag vet detta redan säkert, men det tål att upprepas ;-)

Några aktuella exempel:

Vi kvinnor måste hålla ihop! Uttryckt i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Varför i hundan då? Varför skulle man hålla ihop med, stötta och försvara någon och något bara för att det handlar om en annan individ men samma typ av utrustning mellan benen? Nej tack, jag håller ihop med de jag gillar. Jag stöttar och försvarar de jag tycker behöver och förtjänar det. Jag håller med de jag anser har rätt. Oavsett om de är män eller kvinnor eller andra varianter därav...

Mår mamma bra mår barnet bra.
Ett suveränt uttryck för att försvara allsköns tillkortakommanden som förälder. Men givetvis kan barnet må dåligt och fara illa även om mamma mår bra.

Sköt er själv och skit i andra!
Hur kan att skita i andra ses som ett trevligt personlighetsdrag och en önskvärd inställning i samhället?

Jag vägrar säga förskola istället för dagis, för lärandet börjar när barnen börjar skolan.
Inte för att jag fattar varför man envisas med att kalla en verksamhet för nåt annat än vad den egentligen heter, varför man envisas med att kalla den för nåt som ö h t inte längre existerar som barnomsorgsform. Men det finns mindre dåliga argument än andra. Att lärandet börjar när barnen börjar skolan måste vara det absolut sämsta av dem alla. Vad har man för inställning till livet och till sina barn egentligen?

Jag tar mitt ansvar som mamma...

... på största allvar. Och en del i det ansvaret innebär givetvis att lära sitt barn vilken musik som är Den Rätta. Inte tvunget i detalj sådär, men i alla fall inom rätt område. Jag tycker att jag har lyckats ganska bra.



Foton från idag med Simons egna klädval of course.





Filmklippen är från förra våren.

Ibland faller inte det adopterade äpplet långt från päronträdet...

EFIT lördag 6 mars.

Yepp, dags för EFIT igen.

I torsdags kom denna bloggare hem från jobbet med rejäl feber och var på EFIT-dagen inte helt kurerad, men lite rörelse och frisk luft lockade. Dessutom började munsåren avisera sin ankomst och medicinen var slut. Så jag beslöt vid 11-tiden att ta mig in till sta´n.


Vid 12-snåret hade jag masat mig upp ur sängen och fixat en stärkande smoothie.


Några droppar smink senare och med ett vårtecken i form av den orange västen på såg jag kanske nästan frisk ut kl ett.


Inne på torget hade torghandeln börjat lida mot sitt slut när jag kom dit kl 14, många hade redan packat ihop. Inte mycket snö kvar heller....


Knappt hann jag komma in till sta´n förrän jag sprang på kompisen T som skulle käka lunch nånstanns, så efter en sväng inom Apoteket gjorde jag honom sällskap på Wok House kl 15. Utan att ha kameran med mig dock. Men min mat var nåt liknande detta, stekt/wokat ris med grönsaker och tofu:


Timmen senare var jag inne på ICA Maxi och tog inget foto där nej...

... däremot när jag strax före kl 17 satt i bilen på väg hem igen och tittade ut över havet som senast jag körde förbi det var täckt av is.


Inspirerad av lunchen beslöt jag att fixa asieninspirerad wok till middag också, och här kl 18 var de flesta ingredienserna samlade:


Resultatet timmen därpå:

Fast min tallrik var utan svamp. Såklart.

Klockan var här snart 20 och snillen spekulerade. Om vad? Fråga inte....


Sen var det ju Melodifestival, och jag är glad att ha fått stifta bekantskap med dessa tjejer:


Nu gick det inte riktigt som jag hoppats. Om vi säger såhär: Pernilla Wahlgren är inte min kopp te. För att försöka sätta det hela i lite perspektiv satte jag mig kl 22 och kollade vad jag skulle få för ekonomi om jag läste till Specialpedagog som jag vill. Inget uppmuntrande direkt...


Lite AFFande fick pigga upp mig innan sängen kallade.